Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nyaste undersökningarna inom den ultravioletta delen av spektrum. Av doc. A. Odencrants
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De nyaste undersökningarna av spektrum 101
Det första paret skulle då vara JLa-^ «2
och i«3, de två senare
linjerna Lp och Ly. Karakteristisk vore därvid ej minst den
dubbla a-linjen.
Vid en fluoroskopisk undersökning genom ett kvartsfönster
— i vilket således den spektrografiskt undersökta strålningen
med visshet absorberades — visade sig även en kraftig
röntgenstrålning utsändas av gnistan.
Måhända bör detta sammanhållas med de
»Entladungsstrahlen», som av Lenard, Laird och andra visats uppkomma
i vissa gnistor.
Liksom man på de långa våglängdernas sida har ett till
en början isolerat intervall, de elektriska vågorna, till vilket
man strävat att uppnå kontinuerlig förbindelse, har man på
de korta våglängdernas röntgenstrålningen. Med
kristallspektrografer har man där påvisat våglängder upp till c:a 12
Å.E., men åtminstone de hittills använda kristallernas
gitterkonstanter synas ej lämna möjlighet att med denna metod nå
mycket längre.
Emellertid har man där andra, visserligen mindre exakta
men dock användbara metoder att konstatera röntgenstrålar
av högre våglängder. Joniserings- och uppladdningsmetoder
behålla sin känslighet även i detta fall, och i den
Einsteinska satsen
eV=hv eller XV = 12331
som förbinder den kortaste exciterade strålningens våglängd
med den elektronerna accelererande potentialen, har man ett
medel att ur den senare orientera sig om den erhållna
effekten. Finner man så, när potentialen ändras, att den erhållna
kurvan för joniseringens intensitet visar någon bestämd
diskontinuitet, har man anledning att här tänka sig en
karakteristisk strålning utvecklas och kan därav bestämma
våglängden för dennas excitationströskel, eller ämnets
absorp-tionsdiskontinuitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
