Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Willhelm Wien av laborator B. Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röret. Wien tog för varje linje en serie upptagningar, där
kanalstrålen varje gång försvagats i känd proportion.
De värden, som erhållits för dämpningskonstanten 2a, ligga
mellan 0.7 x 107 för vissa syrelinjer och 15 X 107 för
Lymanseriens linjer. De linjer, som tillhöra samma spektralserie, ha
samma värde på konstanten. I allmänhet förekomma för ett
element två olika värden, ett för gnist- och ett annat för
båglinjerna. Formeln (5), som härletts ur den klassiska teorien,
gäller endast för Balmerseriens första linje Ha, i övrigt synes
den sakna all betydelse.
Enligt kvantteorien tolkas intensitetsförloppet i kanalstrålen på
följande sätt. I kanalstrålen finnes ett antal exciterade atomer;
i var och en av dessa har en elektron förflyttats till en yttre
bana. Elektronen antages dröja kvar där en viss tid c
(Verweilzeit), tills den plötsligt övergår till en inre bana och ett
vågstråk utsändes. Antalet exciterade atomer avtar exponentiellt
med tiden i analogi med förloppet vid en radioaktiv
omvandling. Dämpningskonstanten 2a betyder i det enklaste fallet
med endast en möjlig övergångsprocess sannolikheten för
övergången från den yttre banan till den inre eller det inverterade
värdet av tiden t. Enligt Wiens mätningar skulle med denna
uppfattning en tid av 10_8å 10 -7 sekund förflyta mellan atomens
excitering och ljusets utsändande.
I sitt sista arbete i juni 1928 har Wien undersökt, om de
heliumlinjer, som endast kunna uppstå i ett elektriskt fält, ha en
mätbar lystid, när de lämna detta fält. Han fann, att detta
icke var fallet. Således är det elektriska fältet för dessa linjer
nödvändigt ej blott för atomernas excitering, utan även för
ljusets utsändande.
För att få en fullständig bild av Wiens forskargärning bör
man även taga hänsyn till de vetenskapliga arbeten, som utan
att bära hans namn utgått från hans institut och som han till
stor del inspirerat. De vetenskapliga problem, som
bearbetades på hans institut, voro ej inskränkta till hans
specialområden inom fysiken, utan omfattade en mångfald andra såsom
Halleffekt, Zeemaneffekt, Starkeffekt, elektriska svängningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
