Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kausalitet och komplementaritet av professor O. Klein.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en bestämd försöksanordning. Sålunda symboliserar en
våggrupp med liten utsträckning i rummet en försöksanordning,
som möjliggör en noggrann lägesdefinition, medan de rena,
plana vågorna framställa idealet av en försöksanordning som
tillåter impulsens noggranna definition. I sista hand bero
alla mätningar på användandet av fasta kroppar, vars lägen
och lägesändringar under försöket kunna antagas vara fullt
definierade, och som så att säga modellera våggrupperna. På
detta sätt hänföras fenomenen till rum och tid, den fasta ram,
som infattar våra erfarenheter om yttervärlden. Heller icke
kvantamekaniken i dess nuvarande form känner någon
principiell gräns för den fasta kroppens definition i geometriskt
avseende. Visserligen medför en noggrann lägesdefinition av
kroppen en motsvarande osäkerhet i impulsens definition; men
osäkerheten i hastigheten (impulsen dividerad med massan)
kan genom att välja kroppen tillräckligt tung göras så liten
man vill.
Ett typiskt exempel på begagnande av fasta kroppar vid
mätningar har man i användandet av bländare. Träffar en
partikel med väldefinierad rörelseriktning en liten öppning i
en fast skärm, blir på grund av vågornas böjning vid hålet
partikelns rörelseriktning på andra sidan skärmen mer eller mindre
obestämd. En ändring av partikelns fortplantningsriktning är
emellertid det samma som en impulsändring, och enligt lagen
om likheten mellan aktion och reaktion borde skärmen få en
motsvarande stöt. Detta kan emellertid principiellt icke
konstateras om skärmens läge skall vara väldefinierat. Skärmen
är ju nämligen själv underkastad kvantamekanikens lagar,
vilka utesluta en samtidig noggrann definition av impuls och
läge. En från våra vänliga synpunkter väldefinierad fast
kropp kan sålunda enligt kvantateorien uppfattas som ett slags
reservoar för en osäkerhet i impulsen, vilken först ger sig till
känna vid försök med få atomer.
Som man torde inse av det föregående hör inom
kvantateorien mätanordningen med till fenomenet. Vi kunna därför icke
på samma sätt som i den klassiska fysiken tala om objektivt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
