Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den genomträngande kosmiska strålningen av fil. dr. F. Lindholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
c) En tredje metod, som under de sista åren kommit till
användning, är med »Elektronzählrohr» enligt Geiger och Muller.
Detta består av ett metallrör, slutet och isolerat i bägge ändarna,
i vilket en tråd med ett isolerande ytskikt (oxidskikt) är axialt
utspänt. Rörets dimensioner varierar mellan 1/2 och 3 cm:s diameter
och 1 till flere dm:s längd. Mellan rörväggen och tråden lägges
en spänningsskillnad, som ligger över överslagsspänningen för
blank tråd. Utlöses genom en yttre strålning en
sekundärelektron ur metallmanteln, så sker en urladdning, som genom
inverkan av isolerskiktet, men av en ännu ej närmare klarlagd grund,
genast hämmas. Man får sålunda för varje i metallröret utlöst
elektron en impuls registrerad av elektrometern på en snabbt
roterande filmrulle.
För att skilja den kosmiska från annan genomträngande
strålning använder man koincidensmetoden d. v. s. man räknar
antalet samtidiga impulser, som registreras av två över varandra
ställda »Zählrohr». Koincidensimpulserna motsvara då den
kosmiska strålningen; de till tiden (> 0.01 sek.) åtskilda impulserna
i de bägge rören härröra från omgivningens strålning.
Intressanta försök (se sid. 132) ha med denna metod utförts av Bothe
och Kolhörster.
4. INTENSITETEN I OLIKA HÖJD ÖVER MARKEN.
Den väsentligaste hittills kända egenskapen hos
ultrastrålningen är dess intensitetstilltagande med höjden.
De första slutgiltiga värdena av Hess och Kolhörsters
ballongmätningar äro sammanfattade i tabell 1.
Då Hess och Kolhörster vid dessa ballongmätningar ej kände
egenstrålningen hos sina instrument, gåvo de blott
differensvärdena av jonisationen i skilda höjder utgående från markvärdena,
såsom är angivet i följande tabell 1. I bägge fallen visar
jonisationen till en början ett avtagande med höjden, beroende,
som vi nu veta, av att den vid jordytan förhärskande
komponenten, nämligen jordstrålningen, avtar på grund av dess absorp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
