Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Energiutbytet mellan gasmolekyler och fasta kroppar av amanuens E. Fredlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig ytan är fri eller täckt av gas, så kommer den infallande atomen
att utföra lika många stötar mot ytan innan den helt lämnar den.
Antages 0.19 gälla för en plan gastäckt yta så kan man ur värdena
0.40 och 0.57 beräkna hur många gånger atomen i medeltal stöter
i dessa fall. Översättas dessa värden till att gälla för den fria
ytan erhålles ur båda samma värde för den fria plana ytan
nämligen 0.05. För en plan gasfri wolframyta bör alltså
ackomodationskoefficienten för helium ligga
mellan 0.05 och 0.07. På motsvarande sätt
erhåller Roberts för nickel 0.08.
Vid en plan wolframyta reflekteras
alltså 94 % av de infallande
heliumatomerna utan hastighetsförändring och
endast den obetydliga mängden 6 %
förmår anpassa sin hastighet efter ytans
temperatur. För förståelse av dessa
höga värden på reflexionsförmågan äro
de försök som utförts av Stern och hans medarbetare
utomordentligt suggererande. Knauer och Stern påvisade 1929
molekularstrålars regelmässiga reflexion från planslipade ytor av
spegelmetall, glas och stål. Den därvid mätta reflekterade
intensiteten uppgick därvid dock i allmänhet blott till några få
procent av den infallande och kunde påvisas endast vid
strykande infall.
Enligt de vågmekaniska föreställningarna skall förloppet vid
molekylarstrålens reflexion mot den fasta ytan bestämmas av den
till gasmolekylen tillordnade de BROGLiE-vågen med våglängden
X = h/mv
(h är Plancks konstant = 6.55.10~27 ergsek, m är gaspartikelns
massa och v dess hastighet). Knauer och Stern använde vid
sina försök långsamma vätemolekylstrålar för vilka de
Broglie-våglängden var c:a 10-8 cm. Från denna synpunkt är det väl
förståeligt, att en polerad metallyta, som ju i allmänhet uppvisar
oregelbundenheter av storleksordningen 10-5—10~~6 cm. även vid
strykande infall bör vara dåligt reflekterande. Emellertid följer
Fig. 6. Upprepade
kollisioner vid en »rå» yta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
