Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm Carlheim-Gyllensköld som jordmagnetiker av lektor Kurt Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillstånd. Vid tidpunkten ifråga hade professor Thalén nyss
avgått — tjänstledig vt. 1896 för fullbordande av sina
spektralanalytiska arbeten —, laborator Knut Ångström var t. f.
professor i fysik och. professorn i mekanik G. Lundqvist var t. f.
prefekt vid Fysiska Institutionen. Filosofiska Fakultetens
protokoll från den 2 sept. nämnda år upptar kallelse för docenten i
fysik vid Lunds Universitet P. G. D. Granqvist att upprätthålla
laboratorsbefattningen i fysik, och dennes första
tjänsteförrättning vid Uppsala Universitet blir att uppträda som
fakultetsopponent på Carlheim-Gyllenskölds avhandling. Filosofiska
Fakulteten bedömde avhandlingen med två cum, och för densamma
erhöll författaren året efter av Kungl. Vetenskapsakademien
den Edlundska belöningen.
Då avhandlingen är baserad på Gauss’ år 1838 framställda
»Allgemeine Theorie des Erdmagnetismus», är en historisk
återblick nödvändig. Problemet att uttrycka de jordmagnetiska
elementen i en godtycklig punkt på jordytan som funktion
uteslutande av de geografiska koordinaterna har behandlats under
antagande av en fördelning av den jordmagnetiska kraften i
jordens inre. De resultat, vartill Hansteen i detta hänseende
kommit i sitt arbete »Untersuchungen über den Magnetismus der
Erde», Christiania 1819, vilar på en fördelning med två antagna
magnetaxlar i jordens inre, eftersom anomalierna norr om Sibirien
och söder om Eldslandet även uppfattades som magnetpoler.
Skulle teorien pressas till att giva bättre överensstämmelse
mellan observerade och beräknade värden på de jordmagnetiska
elementen över hela jordytan, bleve det nödvändigt att utbygga
ansatsen genom tillfogande av flera magnetaxlar, varigenom en
föregående lösning skulle undergå diskontinuerliga förändringar.
Ehuru teorien av denna anledning ej lockat efterföljare till
fortsatt arbete i antydd riktning, har Hansteens teoretiska arbete
på grund av den matematiska behandlingen likväl varit av stor
betydelse. Som belägg kan anföras ett utdrag ur en recension
i Astronomische Nachrichten av Hansteens ovan anförda arbete,
vari det heter: »Das Werk, obschon eine Jugendarbeit, hat doch
Gauss nach seinem eigenen Aussage ermuntert, sich zum Magne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
