Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm Carlheim-Gyllensköld som jordmagnetiker av lektor Kurt Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anslöt genom komparationer i Uppsala magnethus sina
H-bestämningar till Thaléns. Under resan skedde i genomsnitt var 6:e
dag bestämning av både H: M och HM med deviationsmagnet
nr 2 för att följa momentets ändring med tiden. Som kontroll
användes på samma sätt en magnet nr 1 ett fåtal gånger.
Förutom dessa fullständiga bestämningar utfördes det
övervägande antalet på enklare sätt dels med enbart deviationer
eller enbart svängningar med magneterna 1 och 2, dels med
deviationer med hjälp av tvenne särskilda deflektorer, vilkas
moment noga följdes i anslutning till momenten för magneterna
1 och 2.
Inklinationen bestämdes, som ovan nämnts, med induktion
i mjukt järn. Betecknar a deviationsvinkeln, beräknas I ur
formeln
log tg / = log ~ + log sin a — 0.000141 t,
där t är temperaturen. Konstanten bestämdes genom
komparation med ett Dover-inklinatorium och log varierade linjärt
med tiden under den period, som fältmätningarna omfattade.
Uppmätningen reducerades till epoken 1886.6 med hjälp av
observationer upptecknade vid det jordmagnetiska observatoriet
i Pavlovsk, varjämte variometrarna för D, H och I i Uppsala
magnethus dagligen avlästes, under den tid expeditionen varade,
kl. 9, 14 och 20 för kontroll av i vad mån de dagliga variationerna
i Pavlovsk kunde anses representativa för förhållandena inom det
uppmätta området. Timavläsningarna i Uppsala utfördes av
Carlheim-Gyllenskölds vänner: N*. Ekholm, K. L. Hagström,,
C. V. L. Charlier, C. G. Fineman och J. Juhlin.
Vad som mer än det omsorgsfulla fältarbetet fäster
uppmärksamheten vid detta arbete, är bearbetningen1 av materialet. Då
området för uppmätningen är litet i förhållande till hela jordytan,
kan potentialen kring en punkt ju0, Å0 utvecklas efter dju och dA.
Försummas termer av 3:e och 4:e ordningen, kan potentialen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
