Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den elektrolytiska dissociationsteorien av docent Erik Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmärkningar göras, då endera av det reagerande molekylslaget
var en neutral molekyl ock det andra antingen jon eller molekyl.
Voro däremot båda joner, så visade sig reaktionshastigheten vara
beroende av lösningens totala jonkoncentration, Brönsted
införde i hastighetsekvationen en kinetisk faktor, som innehåller
aktivitetskoefficienterna för jonerna A och B samt för en kritisk
komplex AB, vars laddning är summan av laddningarna för A
och B:
(36) h = k.CA.CB.fA^.
I AB
Då A och B äro neutrala molekyler, bliva i utspädda
saltlösningar fA, fB och fAB nära 1. Salter ha icke någon större
inverkan på reaktionshastigheten. Är A en neutral molekyl och B en
jon, så blir den kritiska komplexen en jon med samma laddning
som jB. I detta fall kan fB sättas approximativt lika med fAB.
Inom ett koncentrationsområde, inom vilket
Debye-Huckel-teorien gäller exakt, bli fB och fAB lika. Salter få då icke någon
inverkan på reaktionshastigheten. Äro både A och B joner, blir
även AB en jon och t^tl blir icke lika med 1. Salter ha inverkan på
i AB
reaktionshastigheten. Vi få en jonkatalys. Om A och B äro
envärda joner med samma tecken kommer sambandet mellan
hastighet och jonstyrka att kunna skrivas:
(37) log K = log k + log CACB + v^.
I detta fall komma lösningens joner, antingen de härröra från de
reagerande ämnena själva eller från tillsatta salter, att påskynda
reaktionen. I många fall har man funnit en god anpassning av de
experimentella resultaten till (36), då de äro utförda inom ett
område, för vilket den enkla DEBYE-HucKEL-formeln gäller.
Fig. 5 visar resultatet vid reaktion mellan bromättiksyrat natron
och natriumtiosulfat. Den räta linjen är den teoretiska kurvan.
Den experimentella kurvan kan, kanske med litet god vilja, anses
närma sig denna vid avtagande jonstyrka. Över huvud taget
synes det vara svårt att under alla förhållanden erhålla god över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
