Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrskensforskning. Av professor Hilding Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det föregående där ha en inflexionspunkt och en dylik
inflexionspunkt måste varje bana erhålla i den punkt, där den skär en
nivålinje vinkelrätt. Om vi låta vinkeln växa något över 90° mot
nivåkurvan genom P måste krökningen vara riktad mot vänster,
eftersom kraftlinjerna ha sin krökning åt detta håll. Så snart partikeln
nått en nivåkurva under en rät vinkel, blir kraften noll, bankurvan
får en inflexionspunkt och kurvan vänder mot höger. Låta vi
vinkeln sakta växa, flyttar sig inflexionspunkten allt närmare
gränskurvan sin p = — 1 och når slutligen denna, varvid den
återvänder i sitt eget spår. Exempel på ett dylikt förlopp erbjuder den
andra kurvan — t — från höger i fig. 23. Tredje bankurvan från
Fig. 23. Banor i närheten av origo. t är en bana med återvandspunkt
på Q = 0 (enligt Störmer).
höger når icke upp till denna gränskurva och erhåller sin
inflexionspunkt på vägen mot den inre gränskurvan och vänder i närheten av
denna mot höger och går utåt. Ju större vinkeln med »banan genom
origo» blir, desto längre in mot origo tränger partikeln i planet, vilket
illustreras genom figuren.
För studiet av banorna i rymden har man att föra diskussionen med
hänsyn till vinklarne u och p. När man en gång beräknat banorna i
planet Rz och funnit kurvan R = R (s) och z = Z (s) erhållas
koordinaterna x, y och z för kurvan genom likheterna:
x = R (s) cos u
y = R (s) sin u
z = Z (s)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
