Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgmätning. Av fil. kand. Tryggve Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den första trikromatiska precisionskolorimetern angavs av
Guild (fig. 14). Den additiva blandningen av primärfärgerna,
vilka äro givna i form av färgfilter R, G och B, åstadkommes här
medelst roterande prisma (a) enl. Brodhun.
Blandningsproportionerna kunna mätbart varieras genom bländare b1 b2 och b3,
vilka delvis övertäcka filteröppningarna. L är standardljuskällan
för provets P belysning med sin tillhörande filterkyvett K.
S är en Lamberts skiva, som användes för att, i de fall
detta är nödvändigt, additivt försätta provets färg med någon
av primärfärgerna. Jämförelsen mellan provfärgen och den
Fig. 15. Trikromatisk kolorimeter enl. Donaldson.
trikromatiska blandningen sker genom ett vanligt
fotometerprisma F.
Fig. 15 visar en nyare konstruktion av Donaldson9, som skiljer
sig från den nyss beskrivna huvudsakligen genom det sätt, på
vilket den additiva blandningen åstadkommes. Man igenkänner
lätt den anordning, som redan tidigare beskrivits i anslutning till
fig. 5.
Det är givetvis av vikt vid dessa konstruktioner, att
färgfilterna äro homogena och likformigt belysta. En eventuell
absorption eller inhomogenitet i Donaldsonkolorimeterns lins L
kommer tydligen att införa ett större eller mindre fel. Slutligen
måste fotometerkuben och den Lambertska skivan vara utförda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
