- Project Runeberg -  Så slutades min lek. En tafla ur lifvet /
86

(1848) [MARC] Author: Maria Kristina Kraftman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och höll Axels hand i sin; ymniga tårar sköljde
hennes kinder, och han syntes äfven högst upprörd och
skakad i sitt innersta. Jag närmade mig dem i den
öfvertygelsen, att de hade lärt känna hvarandra: öppet
ville jag säga Axel hvad jag tänkte, ty jag förutsåg
att här snart skulle blifva ett afgörande ögonblick.
Samla dina själskrafter Axel, började jag, då du på din
faders önskan går att tala vid honom. Jag skall gå och
bereda honom på din ankomst: men du får för all del
ej säga honom, att det var du som störtat honom i det
beklagansvärda tillstånd, i hvilket han för närvarande
befinner sig.

Uti få ord sökte Axel öfvertyga Emilia om sin ånger
och anhöll om försoning, och i det han stod upp
betäckte han sitt ansigte med näsduken. Sansa dig och
och var en man, sade jag till honom; medvetandet att
du ej med öfverläggning gjort det onda, bör ju styrka
dig. Ännu en gång tog han Emilias hand, tryckte den
och försäkrade vid Gud, aft han var lika oskyldig som
olycklig, samt tillade med själsstyrka: hvad som än
kan hända mig, vill jag söka bära det som en man
egnar och anstår. Om jag på något sätt kan försona
mitt ofrivilliga brott genom att erbjuda dig och din
syster min broderliga vänskap, så är jag er för lif och
död! Vill du alltid vara min syser, Emilia? får jag
kalla dig syster Emilia?

— ”Ja min bror,” sade hon, i det ett par silfvertårar
dallrade öfver hennes ögons klara blå botten, och
de omfamnade hvarandra hjertligen.

Nu inträdde den efterskickade komministern, som
ögonskenligen öfverraskades af Emilias och Axels
omfamning. Uti komministerns blick skymtade för öfrigt
ingen oro, ingenting som stack af mot hans alltid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kraftman/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free