Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekransat med violer, framställde den döde Attis;
denne betydde ursprungligen ingenting annat än
växternas själ, och i den dyrkan, som ägnades åt
detta »marsträd», levde alltså alldeles invid cæsarernas
palats kvar ett gammalt lantligt bruk, som
härstammade från frygiska bönder. Den därpå följande
dagen var ägnad åt sorg och återhållsamhet: de
troende fastade och veklagade över den döde guden.
Den 24 mars förde i den romerska almanackan det
betecknande namnet Sanguis (blod), som påtagligen
härrör från Attis’ begravningsfest, vid vilken de
troende under flöjtspel och gälla skrin sårade sig,
och neofyterna i extasens högsta raseri med en
skarp sten utförde det högsta offret. Sedan följde
en hemlighetsfull akt, genom vilken den invigde
som en ny Attis skulle förena sig med den stora
gudinnan (Kybele); därpå, den 25 mars, byttes
plötsligt dessa förtvivlade klagoskrin i frenetiskt
jubel: Attis hade uppstått från de döda, och nu
firades hans uppståndelse med hejdlösa förlustelser,
maskerader, festmåltider o. s. v. Det hela avslutades
den 27 mars, då Kybeles silverstaty under ett
regn av blommor fördes till bäcken Almo för att
där underkastas den sedvanliga tvagningen och
reningen (lavatio).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
