Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har man rätt att antaga, att han är en moraliskt
dålig människa. — Kyrkan skall överlämna
motståndarna åt satan såsom Paulus en gång gjorde
med blodskändaren. Häri lär man att känna den
skarpa skillnaden mellan tiderna. Avvikelse från
den rena läran straffas så som förr en sedlig
förbrytelse.
»Johannesbreven ansluta sig värdigt till
pastoralbreven, då deras författare, den s. k. »kärlekens
apostel», visar sig äga en förskräckande virtuositet
i att döma och fördöma. Liksom han i evangeliet
kungör sitt fanatiska hat mot de otroende judarna,
dessa djävulsbarn, tjuvar och rövare, så uppenbarar
han här i brevet samma hat mot sina annorlunda
tänkande trosförvanter. Gnostikerna äro lögnare, i
vilka sanningen icke bor, och som vandra i mörkret.
Vill man rätt förstå dem, så måste man se
Antikrist i dem; blott som den yttersta tidens djävulska
förförelse äro de begripliga. Den praktiska
slutsatsen drar andra brevet. Då alla gnostiker äro
bedragare och antikrister och icke hava gud, så
skall man icke uppta dem i sitt hus och icke hälsa
på dem. Ty den som hälsar på dem, deltar i deras
usla verk. Därtill passar den anekdot, som Irenæus
berättar om Johannes: då Johannes en gång erfor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
