Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pröfvade duglighet och sitt ådagalagda mod utnämnts till
kapten för ett kompani af fältherrens eget lifregemente. Två
år senare var han major vid artilleriet, och efter slaget vid
Jankowitz 1645 hade han utnämnts till öfverstelöjtnant. Hans
förmåga hade pröfvats lika mycket vid belägringar som
i fältslag. Eröfringen af Schweinfurt tillskrefs sålunda till
stor del hans förtjenst. Vid krigets slut var han öfverste och
några år senare generalmajor.
Den ärorikaste af Helmfelts många krigarbragder hade
dock varit hans lysande försvar af Riga 1656. En 70,000 man
stark rysk här under tsarens eget befäl hade inneslutit
staden, hvilken icke räknade mer än 5,000 mans besättning.
Fästningsverken hade till största delen varit förfallna,
förråden otillräckliga. Men Helmfelt hade varit lika outtröttlig
som tapper. Såsom insigtsfull ingeniör hade han lagat
bristerna på bastioner och grafvar. Ett sår i hufvudet af en
lavettsplint, som bräckt hufvudskålen, hade lagt honom på
sjuksängen, men ehuru sjuk hade han fortsatt att lika
ihärdigt leda försvaret. Efter sex veckors belägring och sedan
ryssarne förlorat öfver 14,000 man, hade de slutligen
nödgats upphäfva belägringen. Helmfelt hade då förlorat i pesten
öfver tjugu personer af sitt eget husfolk och deribland tre
söner. — Efter krigets slut hade han utnämts till fältmarskalk
och generalguvernör öfver det landskap, han förstått att så
tappert försvara åt Sveriges krona.
När krigsmolnen i början af 1670-talet på nytt skockade
sig tillsamman, var Helmfelt fältmarskalk för de tyska
landskapen. Hårda familjesorger hade tärt på hans sedan
krigsåren svaga helsa. I stället för att genast gå i fält hade han
derför måst resa till Hamburg för att söka bot för sin
sjukdom. Detta hade sports af danskarne, som just då stodo
i begrepp att förklara krig mot Sverige. Att kunna bemäktiga
sig en så utmärkt härförare hade naturligtvis för dem varit
en stor framgång. De lemnade också inga medel oförsökta.
Huset, der han bodde, kringrändes. Men Helmfelt hade i tid
varnats af sin värd och lyckades smyga sig undan samt,
efter en äfventyrlig färd, komma öfver till England och
derifrån till Göteborg. Strax efter ankomsten till fäderneslandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
