Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reda sig, sedan de måste kämpa äfven mot fiendens bakre
linie. Till stor »bedröfvelse» märkte de dessutom, att allt det
öfriga infanteriet råkat i oordning och drog sig tillbaka öfver
dalgången.125
De andra brigadernas strid hade också utfallit allt annat
än lyckligt. Sålunda hade tredje gardesbrigaden redan under
det att salvorna afgåfvos börjat vackla. Den qvällen förut
till major utnämde Reinhold Rehbinder sårades, och den unge
kaptenen af gardet Karl Larsson Stormhatt framträdde och
öfvertog befälet i hans ställe. Men strax derpå föll denne död
till marken.126 Nu råkade bataljonens pikenerare i oordning,
fanorna sänktes, hvarför folket började lemna striden. Detta
såg chefen för gardet Kristofer Gyllenstjerna. Han red
genast fram och satte sig i spetsen för brigaden, men i nästa
ögonblick sköts hästen under honom. Blödande ur flere
sår, störtade han till marken, och innan han förmådde att
åter resa sig upp, stormade fienden fram och dref hans folk
på flykten samt gjorde honom sjelf till fånge.
De andra svenska brigaderna, som kämpade till venster
om gardet, hade till en början fäktat med »oförliknelig
tapperhet». Under deras första sammanträffande med fienden
hade det länge varit ovisst, hvem som skulle segra. På
bägge sidor var förlusten »öfvermåttan stor». De svenska
brigaderna blefvo under detta blodiga »mesle» så hopblandade
med fiendens, att fanorna »förvexlades».127 Men Börstells,
Aschebergs och Tomsons brigader måste till slut vika, och
de drogo de andra med sig. Det skedde dock först när alla
brigadcheferna i svenskarnes främre träffen voro döda eller
sårade. Lars Mörner var dödsskjuten, på Börstell var det
ena ögat bortskjutet, Abraham Kruse var svårt sårad o. s. v.
Äfven många af de lägre officerare lågo qvar på slagfältet.128
De svenska brigaderna, utom de två gardesbrigaderna
ytterst åt höger, drogo sig småningom tillbaka uppför
sluttningen åt landsvägen till, lemnande i fiendens våld alla fanor,
som de eröfrat, samt åtskilliga af sina egna, jämte hela
artilleriet. Danskarne följde efter och fingo nu en kraftig hjelp
af sina sqvadroner i andra träffen, hvilka icke voro sena att
hugga in på det vikande svenska infanteriet. Douglas och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
