Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkan. Härpå frammarscherade de tre bakre leden i luckorna
och afsköto sin salva. Flere dylika följde från bägge sidor,
alla afgifna med mycken köld, ehuru de till följd af den
långsamma laddningen med träladdstock och fängkrut tog
sin rymliga tid i anspråk.122
Sedan man sålunda temligen länge pröfvat hvarandras
»contenance», gingo danskarne löst med »full front», och
svenskarne satte sig också i marsch för att möta på halfva
vägen. Det var icke många steg någondera hade att
tillryggalägga, men man gick icke fort vid sådana tillfällen,
än mindre sprang man. Det hade icke sett värdigt och
karlavulet ut. Med säkra, stadiga steg, fast i ojämn
marschtakt, skredo från båda sidor, tättslutna, djupa hopar emot
hvarandra, lemnande efter sig på de blodfärgade, upptrampade
sluttningarna i den mån de framskredo högar af döde och
sårade. Först då man såg motståndarens hvitöga afsköts den
sista sparade salvan. Härefter drogos värjorna, pikarna fäldes,
muskötkolfvarna höjdes, och man gick löst. Nere på sjelfva
dalbottnen skedde sammanstötningen under »oerhördt dån och
knastrande, och det blef der ett skarpare fäktande än någon
sedermera kunde erinra sig hafva upplefvat».123
De två svenska gardesbrigaderna ytterst på högra
flygeln, hvilka anfördes den första af öfverstelöjtnanten grefve
Gustaf Douglas, den andra af majoren Jakob Johan Hastfer,
hade emot sig utmärkta regementen, hvilka utan att ett
ögonblick hafva svigtat uthärdat gardesbussarnes salvor. Detta
oaktadt lyckades det likväl för desse att under handgemänget
drifva dem baklänges uppför höjden och ända in i luckorna
af deras bakre träffen. Nu borde gardets reserv i bakre
träffen hafva ryckt fram och fullständigt öfverväldigat
fienden. Men de tre sqvadroner, hvaraf den utgjordes, voro
förmodligen, såsom det sades om deras finska kamrater,
med sina små matta hästar icke snälla till att vända sig eller
göra många karakoller».124 Deras befälhafvare
öfverstlöjtnant Wagner sökte väl förmå dem att gå fram. Men de
visade sig mycket tröga att lyssna till hans kommandorop
och hotelser, »ja tycktes platt vilja förblifva der de
stodo». De båda gardesbrigaderna hade derför svårt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
