Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
man minnas att detta gick lätt i Amerika, där inga
historiska traditioner, ingen av dessa bestämd
nationalism fanns att övervinna. I Europa däremot är
statsidén alltjämt imperialistisk, vilket med
andra ord vill säga att den är motsatsen till ovan
nämnda äkta nationalism, som vill samla dessa
blivande »förenade stater» enligt helt andra gränslinjer
än de, som genom erövringens makt bli gällande.
Den pacifistiska statsidén betonar folkenheten i
stället för statsenheten, folkviljan i stället
för st at svalde t. Den sätter det unga släktets
blomstring och lycka såsom det högsta målet
för statens verksamhet, och anser således att ingen
ekonomisk eller politisk makt är värd att vinnas genom
medel, som förhärja denna blomstring och lycka.
Emedan folkens djupa lager äro fredsvänliga hade
detta krig troligen ej kommit till, om männen
från fabriker och fält haft sin del i avgörandet.
Intet folk är mildare och fredligare än det ryska:
just därför tål det ett regeringssystem, som är dess
egen och Europas olycka. Det är de, som tilltro sig
en vidare blick för nationens makt och ära, vilka bevara
krigstillståndet och ha ansvar för kriget. Ingen
regering torde velat det i den meningen, att den
medvetet handlat för att framkalla det. Men Tyskland som
Frankrike som England ha under årtionden drivit en
s. k. statskonst, som varit raka motsatsen till konst,
d. v. s. söndrande i stället för skapande. Alla
tillsammans ha sålunda skulden för kriget. Inga vita
eller blå, gula eller gröna böcker kunna fritaga någon
makt från skulden för att det mörkaste bladet i
världshistorien nu skrives med deras bästa söners blod. Att
alla därvid tro sig kämpa för sitt fosterlands makt,
ära och härlighet ger lika litet det nuvarande kriget
ett berättigande som religionskrigen ägde ett sådant,
emedan man trodde sig föra en kamp för O u d s makt,
ära och härlighet. Först när det kan bevisas att
fäderneslandet ej kunnat hävda sin tillvaro utan krig,
blir detta berättigat. Men för ingen av de nu krig-
2. — Kriget, freden och framtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
