- Project Runeberg -  Kriget i Norge 1814 /
182

(1893) Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tanke på att han därigenom skulle kunna undgå de anklagades
bänk. Hans förhållande till Langentesaffären, som i det följande
skall omtalas, styrker denna förmodan nästan till visshet.

Vare emellertid härmed hur som helst. Prinsen lät faktiskt
icke öfvertala sig. Han var bestämd, då han icke kände sig nog
stark, att i öfverensstämmelse med Seyersteds plan gå till-
baka bakom Glommen. Muntliga order härom utdelades därför
vid åttatiden på kvällen. Trupperna skulle afmarschera eche-
lonvis till Grönsund och Onstadsund, och endast Stabells kår,
— småningom förstärkt med en del reserver, som afdelats till
Krebs’ understöd, men som numera efter Lieraffären syntes obe-
höfliga i Kongsvingerstrakten, — stanna på vänstra Glommen-
stranden, med order att till en början försvara Rakkestadställ-
ningen. På samma gång sändes Kaltenborn tillbaka med
befallning till Butenschön att i största tysthet under natten
draga sig tillbaka till Bodal, där man beräknade att han skulle
inträffa följande dag vid middagstiden.!

Prins Kristian har fått uppbära mycket klander för detta
återtåg. Bland andra hemliga orsaker, som skulle hafva för-
mått honom därtill, har man framhållit hans motvilja mot
blodsutgjutelse i allmänhet», fruktan för den personliga faran,
hvilken han dock såsom konung ingalunda behöft trotsa-, samt
känslan af det oerhörda ansvaret, särdeles i händelse af neder-
lag, som hos svaga själar i det afgörande ögonblicket är så
vanlig och hvilken hos honom måste ökas vid tanken på hans
egen oförmåga till ledningen, hvarom den ringa styrka, han
genom sin splittring af trupperna lyckats samla på slagfältet,
bar ett öfvertygande vittnesbörds.? Detta är dock att drifva
saken för långt. Utan tvifvel var arméens splittrade ställning
i och för sig en alldeles tillräckligt giltig grund för det fattade
beslutet. Och denna splittring var icke prinsens fel allena.
Den föreskrefs ju, såsom förut är framhållet, i själfva fälttågs-
planen; den öfverensstämde med hela det gammalmilitäriska
åskådningssättet, med förpostkordonger, bakhåll, reträttafskä-
ringar och dylikt, enligt hvilket man genom uppställningens
form trodde sig kunna ersätta bristen på fasthet och samman-
hang i själfva operationen, fastän erfarenheten lärde, då som

! Morgenstjerne I, 155, 190. 261, 290. 335, 310. I kungörelsen om arméens
reträtt från Rakkestad nämnes Fredriksstads hastiga öfvergång som enda skälet
därtill, hvilket det nog också var, trots Seversteds tal om »skjulte Aarsager».

2? Mankell, sid. 75.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigno1814/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free