Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 69 -
»Hvad nu, lille far», började Nesvizki, i det han höll
in sin häst, tog af sig mössan och for med handen öfver
sitt af svett genom våta hår, »hvad nu? Har jag inte sagt
er, att bron skulle brännas?»
»För det första är jag inte er ’lille far’, herr
generalstabsofficer, och för det andra har ni icke sagt mig, att
bron måste brännas! Jag känner tjänsten och är van att
punktligt utföra hvarje befallning. Ni har sagt, att bron
skulle antändas, men hvem som skulle göra det, därom har
jag inte kunnat få någon inspiration.»
»Så här är det alltid!» sade Nesvizki, ryckande på
axlarna.
»Hvad sade ni, herr generalstabsofficer?» frågade
öfversten förargad.
»Herr öfverste, tiden är dyrbar! Ni måste skynda er,
annars blir ni beskjuten med kartescher af fienden.»
Öfversten teg, men gaf den talande èn bister blick.
»Jag skall bränna bron», yttrade han om en stund
högtidligt, som om han ville säga, att han, trots den
oförrätt man tillfogat honom, ändå skulle göra hvad som vore
nödigt. Han red tillbaka och befallde andra skvadronen, i
hvilken Nikolai Rostov stod, att återvända till bron.
Åter visade sig det där allvarsdraget på allas ansikten.
Öfversten såg sträng och högtidlig ut såsom alltid, då han
satt framför fronten. Ett kommandoord ljöd. »Fort! Fort!»
hördes några röster ropa. Husarerna sutto af, utan att
veta hvad de skulle göra, och korsade sig. Rostovs hand
darrade, när han öfverlemnade hästen åt en husar, och han
kände, huru blodet stötvis strömmade till hans hjärta. Det
var ingenting han var så mycket rädd för, som att han i
något hänseende skulle stå efter husarerna. Denissov
störtade tillbaka, ropade något till karlarne och red förbi dem.
Rostov såg ingenting annat än flyende husarer, och rundt
omkring slamrade sablar och sporrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
