Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 184 — .’
Klockan sex kunde man i Angcsd endast höra en svag
kanonad af fransmännen, som från några batterier, hvilka voro
uppställda på höjderna vid Pratz, sköto på de flyende ryssarne.
Det började blifva mörkt.
På den smala dammvallen vid Angesd trängde sig nu
mellan vagnar och kanoner, hästar och hjul en mängd
människor med af ångest vanställda anletsdrag,-hvilka slogo
hvarandra, stötte omkull hvarandra, trampade på de fallne,
dödade den ene efter den andre för att komna ett par steg
längre mot själfva döden.
Hvar tionde sekund slog en kanonkula eller sprang en
granat midt i denna täta hop, för hvarje gång kräfvande
offer, så att blodet stänkte på de bredvidstående.
Dolochov, som nu åter var officer, var sårad i armen;
han blef jämte ett dussin eller så af sin skara och sin
öfverste, som var till häst, släpad med och trängd mot
uppgången till dammvallen.
Klämda på alla sidor stodo de nu stilla, ty längre fram
hade en häst kommit under en kanon. En kula dödade
någon bakom dem, en annan slog ned framför dem och
öfver-stänkte Dolochov med blod. Gripen af förtviflan ryckte
massan framåt, pressade på och trängdes några steg och så
stodo alla åter stilla.
»Komme man bara hundra steg längre, vore alla
räddade, men om man måste stå här i bara två minuter till,
är man förlorad», så tänkte hvar och en.
Stående midt i hopen trängde sig Dolochov ut till
kanten af dammen, i det han stötte omkull två soldater, och
sprang ned på isen, som betäckte dammen.
»Kom hit!» ropade han och sprang öfver isen, som
brakade under honom. »Kom hit, han bär ...»
Isen bar honom väl till en början, men den brakade
och sviktade under hans fötter, och det var tydligt, att den
icke länge skulle kunna bära hans tyngd och ännu mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
