Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- — "213 —
mottagningsrummets parkettgolf; han kände sig bättre till
mods, när kulorna hveno omkring honom, där han gick i
spetsen för regementet Kursk vid Schöngraben.
Kommitterade togo emot honom vid första dörren, och
sedan de sagt några helsningsord till den högt värderade
gästen, bemäktigade de sig honom, omringade honom och
ledsagade honom in i salen, utan att afvakta något svar af
honom på sin helsning. Det var nästan omöjligt att komma
fram mellan de tätt sammanpackade klubbmedlemmarne och
gästerna, då den ene trängde på den andre och hvar och en
sökte se öfver den andres axlar och satte ögonen i
Bagra-tion, som om han varit ett sällsynt djur. Grefve Ilja Rostov,
som skrattade mer högröstadt än alla de andra, ropade gång
på gång: »Gif plats, go’ vänner! Plats, plats!» borrade sig
genom hoparne, trängde sig genom mängden och ledsagade
gästerna längre in i salen, där han bjöd dem att slå sig
ned på mellersta divanen. Alla de förnämsta
klubbmedlemmarne stodo omkring de höga gästerna. Åter igen
borrade sig grefve Rostov genom en tät klunga och gick ut ur
salen, men kom in igen efter en minut jämte en annan
af de kommitterade; de buro en stor silfverbricka, som de
räckte fram till Bagration.
På brickan låg ett poem, som hade författats till
hjältens ära. När Bagration fick syn på brickan, såg han sig
länge omkring, som om han sökte efter hjälp. Men allas
ögon uttalade endast en önskan, att han nådigt ville nedlåta
sig att taga emot hvad man bjöd honom. Så tog han då
beslutsamt emot brickan med båda händerna och såg med
en förbluffad och förargad min på gamle grefven, som hade
räckt honom den. En af de bredvidstående befriade då
tjänstvilligt Bagration från brickan, och denne egnade sin
uppmärksamhet, åt poemet.
»Jag måste väl läsa det, kan jag tro», tycktes
Bagra-tions min säga, och han riktade sina trötta ögon på per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
