- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
227

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 22 7 —

nu min stolthet?! Förut har jag trott, att jag icke kunde
förstå henne och att jag därför icke kunde älska henne.
Då jag tänkte på hennes karaktär, sade jag till mig själf,
att skulden låg hos mig, att jag icke begrep denna
oerhörda känslolöshet, denna frånvaro af alla önskningar, alla
intressen. Men nu — nu känner jag den fruktansvärda
upplösningen på gåtan — hon är en sedeslös kvinna.»

»Anatol kom en gång till henne för att låna penningar
och kysste henne på hennes blottade skuldra. Penningar
gaf hon honom icke, men kyssa henne fick han. Hennes
far skämtade med henne . en annan gång och frågade, om
hon icke vore svartsjuk. Hon svarade med ett liknöjdt
leende, att hon icke var så dum att vara svartsjuk på mig
— jag finge göra hvad jag ville. Ja, så sade hon om mig.
Och ännu mer — när jag en gång frågade henne, om hon
icke kände några tecken till att blifva moder, skrattade hon
föraktligt och sade, att hon icke var en sådan narr, att hon
önskade få barn och allraminst af mig. — Nej, jag har aldrig
älskat henne», sade sig Peter. »Jag hade bort veta, att
hon är en sedeslös kvinna, men jag har icke vågat tillstå
det för mig själf. Men icke heller jag är utan skuld.
Hvarför sade jag till henne detta ’jag älskar er’, som bara var
en lögn, ja, mycket sämre än en lögn! Och nu är mitt
namn vanärad!! Nej, det är icke sant! Mitt namn och
min ära stå så högt, som jag själf aktar dem. Ludvig XVI
blef afrättad, emedan några sade, att han var en förrädare
och förbrytare, och detta var från deras synpunkt rätt, men
andra dogo martyrdöden för honom och höllo honom för
ett helgon, och de hade också rätt. Hvad är där sanning
och hvad är lögn? Ingenstädes. Så måste man då lefva
och söka att icke plåga sig.»

Midt i natten ringde han på kammartjänaren och
befallde honom packa in hans saker, emedan han ämnade
resa till Petersburg. Det föreföll honom omöjligt att nu tala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free