Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde delen - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ~
Furst Andrei hörde tigande på och frågade endast
några gånger, då vagnshjulens buller hade hindrat honom
att höra, hvad Peter sagt.
Så kommo de till en flod, som svämmat öfver sina
bräddar, och de måste för öfverfarten begagna sig af en
färja. Furst Andrei stod lutad mot relingen och lät blicken
glida utefter den af solen belysta floden.
»Nå, hvad tänker ni om hvad jag sagt? Hvarför är
ni så tyst?» frågade Peter.
»Hvad jag tänker om det? Jag har hört på dig»,
sade fursten, »och jag tycker att hvad du säger är alldeles
riktigt. Men du sade också: gå in i vårt förbund, och vi
skola visa dig lifvets mål och de lagar, efter hvilka världen
regeras. Hvilka vi är det du menar? Människor? Huru
kunna då vi veta allt detta? Och hvarför kan då endast
jag icke se hvad ni se? Ni se det godas och sannas rike
på jorden, men jag ser icke ...»
»Tror ni på ett kommande lif?» frågade Peter.
»På ett kommande lif?» upprepade fursten, men Peter
lemnade honom icke tid att svara, då han antog detta
upprepande af frågan som liktydigt med ett förnekande, i
synnerhet som han kände till furst Andreis ateistiska åsikter.
»Ni säger, att ni icke kan se ett det godas rike på
jorden. Icke heller jag har sett det, och man kan icke se
det, om man håller vårt jordelif för att vara slutet på allt.
På jorden finnes visserligen icke sanningen, men hon finnes
i ljusets värld, och vi äro nu jordens barn, men skola en
gång blifva ljusets barn. Jag känner ju, att jag utgör en
del af detta väldiga hela, jag känner ju, att äfven jag är
en medlem i denna otaliga mängd af väsenden, hvari
gudomen — eller den högsta kraften, kalla det hvad ni vill —
uppenbarar sig. Om jag betraktar denna kedja af
medlemmar, som leder från växten upp till människan, huru kan
jag antaga, att denna kedja slutar med mig och icke går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
