- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
408

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 18

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 408 —

en enda gång sedan balen. Peter såg förlägen ut och
talade endast med gamla grefvinnan.

Natalia satt och spelade dam med Sonja och
uppmanade furst Andrei att komma till dem.

»Har ni känt Peter Besuchov länge?» frågade han
henne. »Hvad tycker ni om honom?»

»O, han är riktigt rar, men . . . han är så komisk.»

Och hon berättade, liksom alltid då talet föll på Peter,
en hel mängd anekdoter, som voro i omlopp om hans
tankspriddhet.

»Vet ni — jag har talat om för honom vår
hemlighet», sade furst Andrei. »Vi ha varit bekanta med
hvarandra ända sedan vi voro barn. Han har ett hjärta af
guld. Jag ber er, Natalia» •-— och hans röst ljöd mycket
allvarsam — »jag far bort, och Gud allena vet, hvad som
kan hända. Ni kan glöm . . . ja, jag vet, att jag inte får
röra vid den strängen. Men hvad som än må hända er
under min frånvaro ...»

»Hvad skulle kunna hända mig?»

»Ja, hvad det än må vara», fortfor furst Andrei, »ber
jag er att vända er endast till honom för att få råd och
hjälp. Han är visserligen mycket tankspridd och blyg, men
han är allt igenom en hedersman.»

Ingen, vare sig fader eller moder eller Sonja eller
fursten själf hade kunnat förutse den verkan skilsmässan
från hennes fästman utöfvade på Natalia. Hon gick under
de närmaste dagarne efter hans afresa omkring i huset med
nervös oro, glödande kinder och torra, glänsande ögon,
sysselsättande sig med de obetydligaste saker, som visste hon
alls icke, hvad som förestod henne. Äfven då han med
en kyss på handen tog afsked af henne, göt hon icke en
enda tår, utan mumlade endast med en röst, som kom
honom att på allvar göra sig den frågan, om han icke
borde stanna: »Far icke ifrån mig!» Han tänkte ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free