- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
491

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 14

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 49* —

Som om hon icke hade hade förstått orden stirrade
Natalia endast förvånad på Sonja.

»Är det möjligt? Slår du upp med furst Andrei?»
upprepade Sonja sin fråga i tviflande ton.

»Du lilla hjärta, du förstår mig icke», sade Natalia
misslynt.

»Nej, jag kan icke tro det!» ropade Sonja. »Du har
älskat honom varmt under ett helt år, och nu säger du, att
du är kär i en man, som du knappast har sett tre gånger!
Du narras väl bara med mig, Natascha. Att på tre dagar
så glömma allt, det är icke möjligt ...»

»Tre dagar! Ack, mig förefaller det, som om jag hade
älskat honom i hundra år! Jag tycker, att jag aldrig förr
har älskat någon annan. Du kan inte förstå., huru det
käns. Sätt dig!» Och Natalia omfamnade och kysste
henne. »Nu först vet jag, hvad kärleken är. Jag känner
nu någonting helt annat än förr. Genast jag såg honom,
kände jag, att han är min herre och jag hans slafvinna och
att jag icke kan göra något annat, än han vill. Men det
är just detta som du icke kan förstå, och det kan jag icke
hjälpa.»

»Men tänk dig då för!» ropade Sonja. »Jag kan icke
tillåta det här. Och det här brefvet, som du har fått i
smyg . . . huru har du kunnat låta det gå så långt?» Det
låg en ton af förskräckelse och afsky i hennes röst, som hon
icke kunde dölja.

»Jag har ju sagt dig», svarade Natalia, »att jag icke
har någon vilja. Kan du inte begripa det?»

»Nej, det får inte ske . . . jag talar om det», pressade
Sonja fram, i det hon brast i gråt.

»För Guds skull, hvad tänker du på, Sonja? Om du
talar om det för någon, störtar du ju mig i olycka, och jag
förlåter dig det aldrig — aldrig!», ropade Natascha som
utom sig af ångest,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free