Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 50i —
och då hade han alltid glädjen att hans »herrar» bådo
honom sitta ned och språka med dem en stund.
»Förlåt mig, ers nåd», brukade han då säga, »jag är
alldeles utan hästar. Ni är väl god och hjälper mig, om
ni kan, med litet penningar, så jag kan fara på marknaden
och köpa mig några.»
Hade Anatol eller Dolochov då penningar, lemnade de
honom ett eller annat tusental rubel.
Då Balaga kom in i rummet, gjorde han andäktigt
korstecknet och räckte därpå Dolochov sin bruna hand.
»Din tjänare», helsade han.
»God dag, min vän.»
»Din tjänare, prins», vände han sig till Anatol och
räckte också honom handen.
»Hör du, Balaga», sade Anatol och lade sin hand på
hans axel, »håller du verkligen af mig? Bevisa det då i
dag! Hvad har du tagit för hästar?»
»Som det var tillsagdt •— edra i’*f- de vilda*, svarade
Balaga.
»Hör du, Balaga, om dü också skall spränga dem alla
tre, men på tre timmar ska vi vara framme,»
»Huru ska vi då komma fram, om jag spränger dem?»
frågade Balaga skrattande.
»Jag krossar skallen på dig, hör du — det här är
ingenting att skämta öfver.»
»Inte skämtar jag! Åh, var lugn — de vilde skola
nog taga ut stegen.»
»Så skall det låta — jag tycker om dig, Balaga. Sätt
dig!» ropade Anatol muntert och fyllde i ett stort glas
madeira åt honom, som Balaga först af höflighet vägrade att
taga mot, men därpå tömde i ett tag, hvarpå han torkade
af munnen med en röd silkesduk, som låg i hans hatt.
»Låt oss ge oss i väg!» sade Anatol med en blick på
klockan. Det är tid. Laga, att allt är i ordning!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
