Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 560 —.
första sammanträffande, liksom en hungrande människa icke
kan afhålla sig frän att med begärlighet sluka den mat,
som bjudes henne. Och detta medvetande om en
förolämpning, som ännu icke blifvit hämnad, denna ursinniga vrede,
som ännu icke hade fått tillfälle att bryta ut, förgiftade det
konstlade lugn, som furst Andrei hade tillkämpat sig genom
sin oaflåtliga, äregiriga verksamhet i Turkiet.
När underrättelsen om kriget med Napoleon 1812 kom
till Bukarest, hvarest Kutusov då hade uppehållit sig i två
månader, bad furst Andrei denne, att han måtte förflytta
honom till vestra armén. Kutusov, som kände sig generad
af Bolkonskis arbetsamhet, då denna utgjorde för honom
en ständig förebråelse för hans egen overksamhet, villfor
gärna hans begäran och gaf honom ett uppdrag till Barclay
de Tolly.
Innan furst Andrei begaf sig till vestra armén, som
låg i lägret vid Drissa, reste han till Lysygora, som
icke låg fullt en half svensk mil på sidan om stora vägen
till SmoleDsk, på hvilken han färdades.
Under de senaste tre åren hade det inträffat rätt
många vändpunkter i furstens lif, han hade tänkt, känt
och genomforskat så mycket, och företagit så många resor
både i öster och vester, att vid hans ankomst till Lysygora
allt föreföll honom besynnerligt och främmande. Då han
kom körande upp genom allén och for in genom de väldiga
järngrindarne, var det honom som om han kommit in i ett
förtrolladt, vi sömn försänkt slott. Samma ordentlighet och
stillhet öfverallt, samma väggar, samma möbler, samma
människor, samma luft och samma skygga ansikten, blott
att allting hade åldrats. Prinsessan Maria var också
fortfarande samma skygga, förtryckta och fula varelse, som såg
sina bästa år gagnlöst försvinna, utan att en enda stråle af
glädje och kärlek upplifvade hennes dystra tillvaro, söm hon
tillbragte i ständig fruktan och bäfvan. M:lle Bourienne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
