Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 599 —’
ungdomliga, bleka, med smuts bestänkta ansikte med de
blåa, klara ögonen och den lilla gropen i hakan och det
blonda håret passade alldeles icke för ett slagfält; det var
icke en fiendes ansikte Rostov hade framför sig, utan det
föreföll honom tvärtom, som om endast ett lyckligt och
fridfullt familjelif hade passat som ram omkring dessa naiva
och barnsliga drag. Ännu innan Rostov hade hunnit
besluta, hvad han skulle ta sig för med den unge
dragonofficeren, ropade denne: »jag ger mig!» Han sökte fortfarande
befria sin fot från stigbygeln, men det lyckades honom icke;
hela tiden stirrade han med samma uttryck af förskräckelse
i sina blåa ögon på Rostov. Några husarer kommo nu
fram till dem, befriade hans fot ur stigbygeln och hjälpte
honom upp på hästen.
Husarerna hade anfallit dragonerna på flere olika håll,
och många af de senare hade blifvit tillfångatagna. En, som
var alldeles öfversköljd af blod, ansträngde sig af alla krafter
att hålla sig kvar på hästryggen; en annan klättrade med
en husars hjälp mödosamt upp på dennes häst och satte sig
bakom honom. Men nu kom franskt infanteri framryckande
med stormsteg, och husarerna ilade skyndsamt tillbaka,
medtagande sina fångar. Rostov kände sig beklämd och illa till
mods. En hel mängd obestämda, förvirrade, plågsamma
tankar, som han icke kunde reda ut, hade uppstigit inom
honom i det ögonblick, då han höjde sin sabel för att hugga
till den franske officeren.
Grefve Ostermann-Tolstoi kom emot de återvändande
husarerna, tackade Rostov och sade, att han skulle afgifva
rapport till kejsaren om hans djärfva bedrift och
rekommendera honom till erhållande af S:t Georgskorset. När Rostov
fick befallning att inställa sig hos grefve Ostermann, var han
fullkomligt öfvertygad om, att denne skulle ålägga honom
ett straff för hans egenmäktiga förfarande, då han anfallit
utan att därom hafva erhållit befallning. Så mycket gladare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
