Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sp 774 —
åt hvilken den ofrivilliga rädslan gaf ökad kraft, klämde allt
hårdare om fransmannens strupe. Denne senare tycktes
vilja säga något, men i detsamma kom en kula hvinande
tätt öfver deras hufvuden, och det föreföll Peter, som om
fransmannens hufvud hade blifvit afslitet, så hastigt hade
denne böjt ned det; äfven Peter hade ofrivilligt böjt ned
hufvudet och släppte på samma gång sitt tag. Utan att
vidare tänka på, hvilkendera af dem hade tagit den andre
till fånga, sprang fransmannen tillbaka in i skansen, och
Peter rusade hufvudstupa utför kullen, snafvande öfver döde
och sårade, hvilka, såsom han tyckte, försökte att haka sig
fast i hans ben.
Han hade icke fullt hunnit ned till kullens fot, då
ryska soldater i täta massor kommo stormande emot honom
och rusade under vilda rop förbi honom och upp mot
skansen. Det var detta anfall, för hvilket Jermolov tillskref sig
äran, i det han sade, att det blott var genom hans
tapperhet och hans lycka, som ryssarne vunno denna framgång.
Det var också vid detta anfall, som han hade kastat, upp
på vallen de Georgskors, som han hade haft >i fickan. De
fransmän, som tagit skansen grepo hals öfver hufvud till
flykten, och ryssarne jagade dem under hurrarop tillbaka så
långt från skansen, att det var svårt att förmå dem att
stanna. Fångarne, bland hvilka äfven befann sig en sårad
fransk general, som officerarne omringade, bortfördes från
skansen; likaså buros hela massor af för Peter bekanta och
obekanta fransmän och ryssar ut ur skansen på bårar. Peter
gick åter in i skansen, där han hade tillbragt mer än en
timme, men såg icke någon af sina gamla bekanta där.
Många döda lågo där, som han icke kände. Där satt den
unge löjtnanten, fortfarande vänd mot vallen, artilleristen
med det rödbrusiga ansiktet krökte sig i en pöl af blod,
och ingen fanns, som kunde bära bort dem. Peter sprang
åter utför kullen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
