- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
988

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—- ioo988 —

»Han har kommit!» ropade hon till honom, och
Denissov kände sig smittad af hennes glädje, ehuru han ické just
så synnerligen mycket sympatiserade med Peter. När
Natalia kom ut i förstugan, varsnade hon en reslig gestalt,
klädd i pels.

»Där är han! Där är han!» ropade hon, flög emot
honom, omfamnade honom, tryckte honom intill sig och såg
upp i hans af sällhet rodnande ansikte.

»Ja, här är han, lycklig och glad!» sade Peter.

Men nu erinrade sig Natalia alla de längtans kval, som ’
hon hade genomgått under de senaste två veckorna, hennes
nyss så strålande ansikte mulnade, och en störtskur af
förebråelser och häftiga ord utgöt sig öfver Peters hufvud.

»Du är väl belåten nu! Du har roat dig du, men huru
har jag haft det? Du hade väl åtminstone bort tänka på
barnen. Jag ammar, och mjölken blir dålig . . . Petja har
varit nära döden . . . men du roar dig bara, du, och är
belåten med dig själf!»

Peter visste, att han var oskyldig, och att detta
opassande utbrott skulle gå öfver på några minuter; därjämte
var han så glad och kände sig så lycklig öfver att åter vara
hos de sina, att hennes ord halkade förbi hans öra. Han
kände god lust att brista ut i ett hjärtligt skratt, men
vågade icke, utan antog en sorgsen, ångerfull min.

»Jag har inte kunnat komma förr», sade han. »Men
huru är det nu med Petja?»

»Jo, nu är han bättre igen. Kom in, får du se
honom. Du borde skämmas! Om du skulle ha sett, huru
jag sörjt och varit orolig.»

»Men du är väl frisk?»

»Ja. Men kom, kom nu!» sade hon, och de gingo in i
sina rum.

En stund senare kommo Nikolai och Maria för att hälsa
på Peter och funno honom i barnkammaren, hållande sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0992.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free