Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuslågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSLÅGAN
tappraste i hela hären, och han var mycket glad åt det sätt,
varpå han hade blivit lönad för sina bragder.
Fram på natten, då Raniero och hans gäster voro i det
bästa lynne, kom en narr och ett par spelmän, som hade
vandrat omkring överallt i lägret och roat folk med sina
upptåg, in i Ranieros tält, och narren bad om tillåtelse att
få berätta ett löjligt äventyr.
Raniero visste, att den där narren stod högt i rop för
lustighet, och han lovade att lyssna till hans berättelse.
— Det var en gång så, sade narren, att Vår Herre och
Sankte Per hade suttit en hel dag i det högsta tornet på
paradisets borg och sett ner på jorden. De hade haft så
mycket att titta på, att de knappast hade haft tid att byta
ett ord. Vår Herre hade hållit sig stilla hela tiden, men
Sankte Per hade än klappat i händerna av glädje och än
vänt bort huvudet med avsky. Än hade han jublat pch lei
och än hade han gråtit och ömkat sig. Äntligen, då det led
mot slutet av dagen och kvällsskymningen sänkte sig över
paradiset, vände sig Vår Herre till Sankte Per och sa, att
nu måtte han väl vara nöjd och belåten. "Vad är det jag
skulle vara belåten med?" frågade då Sankte Per i häftig
ton. — "Jo", sa Vår Herre saktmodigt, "jag trodde, att du
skulle vara nöjd med det, som du har sett i dag." Men Sankte
Per ville inte låta blidka sig. — "Det är sant", sa han,
"att jag i många år har klagat över att Jerusalem skulle
vara i de otrognas våld, men efter allt det, som har hänt
i dag, tycker jag, att det lika så gärna hade kunnat få vara,
som det var."
Raniero förstod nu, att narren talade om detta, som hade
hänt under dagens lopp. Både han och de andra riddarna
började lyssna med större intresse än i början.
— När Sankte Per hade sagt detta, fortfor narren, i det
han kastade en illfundig blick bort till riddarna, lutade han
sig ut över tornets tinnar och pekade ner mot jorden. Han
visade Vår Herre en stad, som låg på en stor, ensam klippa,
som sköt upp ur en bergdal. "Ser du de där likhögarna?"
sa han, "och ser du blodet, som svallar på gatorna, och
ser du de nakna, eländiga fångarna, som jämrar sig i natt-
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
