- Project Runeberg -  Kristuslegender /
151

(1904) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuslågan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LJUSLÅGAN

frestat, det är därför, att ni intet ögonblick kan känna
trygghet. Genom hur många faror ni än kan ha bärgat
lågan, så får ni inte ett ögonblick tro er säker, utan ni
måste vänta, att den i nästa ögonblick ska svika er.

Men Robert Taillefer höjde huvudet stolt och svarade:
— Vad du har gjort för din ljuslåga, det ska jag väl
veta att göra för min.

Raniero var kommen till Italien. Han red en dag fram på
ödsliga vägar uppe bland bergen. Då kom en kvinna
springande efter honom och bad att få låna eld av hans ljus.

— Elden är slocknad hos mig, sade hon, mina barn
hungrar. Låna mig eld, så att jag kan värma min ugn och
baka bröd åt dem!

Hon sträckte upp handen efter ljuset, men Raniero höll
undan det, därför att han inte ville tillåta, att något annat
tändes vid den där lågan än ljusen framför den heliga
jungfruns bild.

Då sade kvinnan till honom:

— Ge mig eld, pilgrim, för mina barns liv är den låga,
som det är mig ålagt att hålla brinnande! Och för de ordens
skull lät Raniero henne tända veken i sin lampa vid hans
låga.

Några timmar därefter red Raniero in i en by. Den låg
högt uppe på berget, så att där rådde stark köld. En ung
bonde stod på vägen och såg den stackaren, som kom
ridande i sin slitna kåpa. Han tog raskt av sig den korta
mantel han bar och kastade den till honom, där han satt
på hästen. Men manteln föll då rätt ner över ljuset och
släckte lågan.

Raniero påminde sig då den kvinnan, som hade lånat eld
av honom. Han vände tillbaka till henne och fick sitt ljus
tänt på nytt med helig eld.

När han skulle rida vidare, sade han till henne:

— Du säger, att den ljuslåga, som du har att vårda, är
dina barns liv. Kan du säga mig vad namn den ljuslåga bär,
som jag har fraktat på långa vägar?

151

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:28:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kristleg/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free