Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuslågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSLÅGAN
Ehuru hon var nästan övertygad därom, ville hon helst inte
tala vid honom, så att hon skulle slippa att få full visshet.
Om en stund hörde Raniero, att någon grät bredvid
honom. Han såg sig om och märkte, att det var Franceska
degli Uberti, som gick bredvid honom, och hon grät där hon
gick. Men Raniero såg henne bara ett ögonblick och sade
ingenting till henne. Han ville endast tänka på ljuslågan.
Raniero lät föra sig fram till sakristian. Där steg han av
hästen. Han tackade Franceska för hennes hjälp, men såg
alltjämt inte på henne, utan på ljuset. Han gick ensam in i
sakristian till prästerna.
Franceska gick in i kyrkan. Det var påskafton, och alla
ljus i kyrkan stodo otända på sina altaren till tecken av
sorg. Franceska tyckte, att det nu var så fÖr henne, att varje
hoppets låga, som hade brunnit inom henne, också var
utslocknad.
I kyrkan rådde mycken högtidlighet. Det var många
präster vid altaret. Domherrarna sutto mangrant i koret och
biskopen hade sin plats överst ibland dem.
Om en stund märkte Franceska, att det uppstod en rörelse
bland prästerna. Nästan alla de, som inte måste närvara vid
mässan, reste sig och gingo ut i sakristian. Till sist gick
också biskopen.
När mässan var ändad, kom en präst fram i koret och
började tala till folket. Han berättade, att Raniero di
Raniero hade kommit till Florens med helig eld från
Jerusalem. Han berättade vad riddaren på vägen hade utstått och
lidit. Och han prisade honom övermåttan.
Människorna sutto häpna och hörde på detta. Franceska
hade aldrig upplevat en så ljuvlig stund.
— O Gud, suckade hon, detta är mer lycka, än jag kan
bära. Hennes tårar strömmade, medan hon lyssnade.
Prästen talade länge och väl. Han sade till sist med
mäktig röst:
— Nu kan det förvisso synas en ringa ting, att en
ljuslåga har blivit förd hit till Florens. Men jag säger eder;
Bedjen Gud, att han ger Florens många bärare av evig eld,
så skall det bli en stor makt och lovprisat bland städer!
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
