Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och härvid reste tuppen sig stolt i korgen, och se! han hade värpt;
der lågo brokiga handtvålar i form af hönsägg.
Derpå dansades polska kring granen och pappa spelade. Sedan fingo
statbarnen taga sina julhögar af julbordet, hvarefter de beordrades ut i
köket till sötgröten, och alla bjödos återkomma följande morgon.
Sedan vi nu blifvit mera för oss sjelfva började julklappar hagla in
genom dörrarna och vi tumlade om på golfvet efter de rullande paketerna,
hvilka, ehuru ingalunda dyrbara, likväl åstadkommo omätelig fröjd.
Kostligast var dock att åskåda när magistern fick Schillers »Sämmtliche Werke»;
han visste ej hvad han sade för glädje, sjönk först ned på en stol och
utropade: ”det är nedrigt”! flög sedan upp och sade: ”Jag han ej säga
någonting bättre”. Gick sedan nästan hela qvällen och bar sin tyska lunta i
famnen; såg förtjust på sin älskade Schillers porträtt och bevärdigade sina
öf-riga små julklappar knappt med en blick. Nog tro vi barn, att ingen kan
vara mera glad åt julen än vi, — och det ser väl så ut för den högljudda
glädjens skull, — men om vi någon gång midt i glädjen gifva oss ro att
titta far och mor riktigt in i ögonen, så veta vi icke hvad vi skola tro om
den saken.
Efter aftonmåltiden kom husfolket åter in, tacksägelsebön hölls och
julpsalm sjöngs. Derefter: godnatt!
Särdeles lång blef dock icke hvilan: bittida måste man upp, för att
ställa i ordning till julottan, hvartill alla voro bjudna, som kunde begifva
sig till kyrkan.
Det första rummet, hvaruti man från förstugan inkom, hade ingen
annan belysning än från en transparent tafla på hvilken stod att läsa: »Ara
vare Gud i höjden och frid på jorden och menniskorna en god vilje.»
Derunder, på ett bord, stod en öppen hydda, i hvars fond satt en liten målning
föreställande Jesusbarnet i krubban, Maria, Josef och alla herdarue, belyst
derinne af en liten i mossan fördold lampa. I salen står julgranen mörk i
en vrå, blott ett ljus i takkronan brinner. Men i förmaket är strålande ljust;
det skall nu föreställa kapell, der samlas man och sjunger: »Var helsad
sköna morgonstund», och pappa håller en liten ottesångspredikan. Derefter
allmänt kaffekalas. Och sedan behagar ändtligen den gråbleka dagen gry.
Huru skön och högtidlig var en sådan julotta i hemmet för oss, små
barn! Huru stodo vi den stilla tidiga högtidsmorgonen så andäktigt
drömmande om Bethlehemskrubban, betraktande den lilla kopia af Correggios
Natt, som lyste derinne; och huru läste vi och läste om igen, med gryende
aning om något oändeligt stort, englahelsningens skinande ord på
transparenten derofvanföre! Den släckta granen i den skumma salen erinrade oss
om profetians upphörande vid fullbordans anbrott; och det starka ljusskenet
i förmaket, der vi samlats med allt gårdens folk, tycktes oss vara en
afbildning af predikans text: »Det folket, som i mörkret vandrar, ser ett stort
ljus, och öfver dem som bo i mörko lande skin det klarliga». Vi sutto på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
