- Project Runeberg -  Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Tredje bandet (del V & VI) /
303

(1929-1932) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Majsångare och midsommargillen. Av Sigfrid Svensson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

M aj s ån gar e och midsommar gillen 303

krusbärs- eller buxbomsgrenar i stället. I min hemtrakt förekommer
inte denna del av seden, men den har dock sin särskilda vers i visan:

Nu sätta vi löv uti Ert tak,
Maj är välkommen.
Det synas skall i morrondag,
Sommaren är så ljuvlig för ungdomen.

På andra håll har seden bibehållits i sen tid och kvarlever kanske än.
Om majsjungningen för en tjugo år sedan i nordvästra Skåne har en
av mina meddelare berättat: »I Tånga by i Välinge, där jag är
barn-född, sjöng man alltid maj. Pojkarna samlades, en hade harmonika,
två buro äggkorgen, en hade hand om kassan, de övriga skulle bara
sjunga. De började klockan 8 på kvällen och kunde hålla på ända till
5 på morgonen den första maj. För de hopsjungna gåvorna ställde
man till gille lördag eller söndag närmast efter, då varje pojke skulle
bjuda en flicka. Om morgonen skulle vi ungar alltid se efter kvisten,
som sångarna fäst i taket. Där hemma hade vi papptak, och där
klämde man in grenen på något sätt, annars stack man den i
takskägget. Fanns det inget annat grönt, tog man gran eller dylikt.
Utanför vårt växte en stor buxbomshäck, där man bröt grenen.»

Det är av sin egen kraft, som majsjungningen ännu lever kvar, och
häri skiljer den sig från många andra folkliga sedvänjor. Ty är det
inte affärsmännen, som i månader i förväg reklamera för
julklapparna och julmaten och härigenom sörja för att traditionen ej skall
dö! Och är det inte tivoliägarna, som nu i allmänhet låta resa
majstängerna vid dansbanorna! Men majsjungningen har bibehållit sin
gamla karaktär. Den har man inte kunnat göra affär av och den lever
ändå. Den är en vädjan till den gamla bysamhörigheten, som man
ännu lystrar till. Det är gammal hävd, att majsångarna skola ha sina
gåvor. Det är också sällan, det faller någon in att neka, även där man
annars vänder på styvrarna, när det gäller att ge bort något. Själva
byn där hemma har helt bytt om utseende. Den gamla bygatan med
sina pilar har förvandlats till en bred bilchaussé, och de gamla
vitkalkade längorna med sina halmtak ha utbytts mot frontespisprydda
tegelhus med tak av plåt eller papp. Men majsjungningen har levat
kvar som en ensam rest från den gamla bysamhörighetens tid, som ett
minne från byahemmets dagar.

Men den nya tiden har ingalunda spårlöst gått förbi majsjungningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:39:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulbild/1-3/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free