- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
232

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mina armar bära er genom elden! Ännu kan icke
trappan vara genombränd; hon skall bära oss, och
inom några ögonblick njuter jag af den stolta glädjen
att lyckligen ha fört er ur faran.»

»Det vore en säker död för oss båda!» svarade
generalskan och kastade en skygg blick i de frossande
lågorna, som, längsefter trappstegen, slingrade sig allt
närmare de begge olyckliga.

På theatern fanns ett enda, högt uppe på väggen
beläget fönster; möjligtvis skulle man derigenom kunna
göra sig bemärkt af den omkring huset samlade mängden,
hvars rop vid släckningsarbetet de båda inspärrade
tydligt uppfattade, utan att dock deras egna röster
kunde höras i dånet af lågorna, vid braket af nedstörtande
byggnadsvirke. Förgäfves spanade Segerstjerna
efter en stege, en stång, för att dymedelst bringa sig
upp till fönsteröppningen; med ett sinne för ordning
och städning, som han nu sjelf fördömde, hade han
låtit upplägga alla dylika impedimenter på theatervinden.
I förtviflan sökte han klänga sig uppför den
branta väggen; någon spik, någon fogning i plankorna
kunde ju möjligtvis lemna honom fotfäste. Men snart
föll han, med blodigrifna händer, tillbaka, och genom
fönstret såg han skymta ett blodrödt sken: det var
tecknet, att branden, som börjat öfver theatersalongen,
nu hunnit den gafvel af huset, der sjelfva scenen var
belägen.

Tjocka rökhvirvlar stego upp från alla sidor in på
theatern; hettan och oset voro qväfvande. Fru
Stormsvärd hade fallit på knä och bad till Gud, ej om
räddning — derpå hoppades hon icke mera — men om
en lätt och smärtfri död. Också började redan osets
verkningar att infinna sig. Hennes hufvud svindlade;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free