- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
252

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jag återlemnade brefvet; jag vågade icke förfara
annorlunda,» svarade sergeanten. »Emellertid, och huru
påkostande det också är att bedröfva min gamle chef,
har jag ansett för min skyldighet att underrätta
generalen om förhållandet.»

Stormsvärd hade en gång, i ett ögonblick af
öppenhjertighet och meddelande, förtrott sin gamle
vapenbroder, att han led af svartsjuka. Nu, då sergeanten,
med tillgifvenhetens säkra instinkt, letat sig in på
rätta spåret för denna blott i allmänhet angifna
svartsjuka, när han, med ett bevis, som gubbens kända
redlighet gjorde fruktansvärdt vigtigt, närmade sig sin
herre, för att styrka hans misstankar, nu skyggade
generalens naturliga stolthet tillbaka för tanken på en
huslig olycka, hvars hemlighet delades af en tjenare,
äfven då denne tjenare var troheten och tystlåtenheten
förkroppsligad. Nu yttrade han med återvunnen
fattning, med all den köld hans af rörelse darrande
stämma tillät honom antaga: »Du gjorde rätt, min kära
Brun, då du återställde brefvet; det handlade säkert
om något lappri, om lånet af en bok, en gravyr,
några noter; fruntimmerna ega förmåga att korrespondera
om ingenting. Emellertid håller jag dig räkning
för den trohet och vänskap, som du, äfven i detta
hänseende, bevisat mig; och fastän du dervid blifvit
missledd, så faller skulden icke på dig, utan på mig,
som gifvit dig första anledningen till en förmodan,
hvilken jag sjelf icke mera hyser; det var en orättvis,
enfaldig inbillning, som jag nu alldeles lyckats
förjaga. Tack emellertid, än en gång tack för din
välmenta underrättelse, hvilken jag i detta ögonblick kan
höra helt lugnt, utan att någon känsla af ångest pressar
mitt bröst — svartsjukan har för alltid vikit derifrån.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free