Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
iakttaga. Men inne i kyrkan finnes en serie af reliefer, bekväma att
studera och fulla af kuriösa framställningar. Det är konsolerna i
koromgången. De ha varit föremål både för vetenskapsmäns tolkningar
och för populära gissningsförsök. Författaren till dessa rader står i
begrepp att från trycket utgifva ett tolkningsförsök af denna
reliefserie, och då en af konsolerna innehåller en framställning, som till sitt
innehåll är besläktad med den nyss skildrade Synagoga, har det
synts mig lämpligt att med vederbörligt tillstånd ur det nämnda snart
utkommande arbetet lämna ett citat angående konsolen i fråga. (Bokens
titel är »Legender och symboler i Uppsala domkyrkas koromgång»;
den utgifves som Föreningens för bokhandtverk publikation.) Jag
citerar ur ett kapitel, benämndt »Judesuggan»:
»I vänstra hörnet ett svinhufvud, i det andra en våldsamt
öfverdrifven judisk profil med knollrigt hår, kroknäsa och galoschhaka;
däremellan och på gaflarna ett virrvarr af komiska ansikten och
spetsiga hattar, af sprattlande ben, fladdrande rockar, en afblåst
hufvudbonad och en väldig svinkropp. Ur detta kaos, flätadt som — man
är frestad att säga — nordisk-irisk djurornamentik, urskiljes, att de
två på marken liggande personerna suga djurets spenar, att den ena af
de i denna skandalösa situation befintliga männen är naken och
ligger med halsen mellan suggans bakben (halsen är onaturligt lång),
att han kastar benen i vädret som ett belåtet dibarn och lägger
handen på strupen, såsom den gör, som betygar sin förnöjelse med
en njuten dryck. Vidare urskiljes, att figuren med galoschhaka
sväfvar i luften öfver den sistnämnde, att hans hatt är afblåst, men
fasthålles medelst ett band omkring hakan, och att han med högra
handen håller fast i suggans svans. Framför djuret, det vill säga på
konsolens vänstra gafvel, serverar en med rättarkrans prydd man
suggan ekollon på en skål. Ollonen äro plockade från trädet bredvid.
Suggan fattar med båda frambenen ekollonhögen, mumsande.
Rörelsen är öfverdrifvet stark, det myllrar som maskar i mjuk
ost. På ett fyndigt sätt är det komiskt orgieartade förenadt med den
dekorativa sammanflätningen. Flätningens stödpunkter bildas af
hörnhufvudena, hvilka på romanska kapitälers sätt spela de antika
volutornas roll.
Scenen föreställer icke, som den muntliga traditionen i Uppsala
anger »abbotar diande en sugga», hvilket skulle symbolisera, att de
suga musten ur församlingen: en arbetare här i Uppsala har berättat
mig, »att det var tre präster som sökte ett fett pastorat — —».
Brunius påpekar redan och efter honom Nyblom, att dräkterna icke tyda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
