- Project Runeberg -  Svenska kungadömet som furstespegel och folkföresyn /
27

(1911) [MARC] Author: Hannes Sköld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den republikanska agitationen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27
gång som en viss självförhävelse, som låg i de marxistiska
föregångsmännens socialism quand méme. Men det låg
även onekligen en styrka i denna självkoncentration — en
styrka som ett massparti aldrig kan ha. Ett sådant parti
tvingas med eller mot sin vilja att ställa sig på en bredare
bas, att sprida operationslinjerna mer ut över hela terrän-
gen. Men på det sättet kan man också tränga säkrare
in i fiendens positioner och besätta dem den ena efter
den andra.
En sådan företeelse som den äldre Liebknechts från
början avvisande hållning mot parlamentarismen betecknar
ju till exempel ett absolut bortseende från den rådande
verkligheten. Därför att i själva verket förhåller det sig
så, att man måste bekämpa borgerskapets makt i vilken
form den uppträder och bemäktiga sig organen för denna
makt, det ena efter det andra. Lika lättsinnigt som det
skulle vara, att underlåta varje försök till rättsskipningens
omgestaltning på socialistisk grundval, lika lättsinnigt vore
det ju att överlämna lagstiftningen helt åt borgerskapet.
Ju tydligare det blev att maktens erövring ej kunde
ske genom en våldskupp när som helst, ju tydligare blev
det också att makterövringen ej kunde ske på en enda
punkt utan måste försiggå efter hela linjen. Och det är
insikten härom som tvang arbetarpartierna in på den par-
lamentariska vägen. Dock så att förstå, att parlamentaris-
men ingalunda får upphöjas till det enda eller ens det
företrädesvis brukbara medlet i klasskampen. Den kan
endast bli ett av medlen.
Det är en liknande insikt, som motiverat den anti-
militaristiska propagandan i de olika länderna. Särskilt
i Tyskland har partiet ställt sig särdeles avvisande mot
denna sorts klasskampsaktion, t. o. m. när den uppträtt
i så oskyldiga former, som dem Dr Liebknecht gjort sig
till talesman för. Och ändå är det svårt att förstå, hur
man kan vara blind nog, att absolut negligera militären,
som vid så många tillfällen visat sig vara ett kraftigi
vapen i förtryckarnas hand mot de förtryckta. Kanske
att opportunitetsskäl spelat in i våra tyska partivänners

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 8 21:23:13 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kungadom/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free