Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Socialismen och konungadömet - Den republikanska agitationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
mande kungliga släktets fysiska och psykiska sundhet. Här-
igenom kan de kungatrogna råka i en sådan dilemma,
som den sydtyske premiärministern, som om sin vansinnig
vordna furste i folkrepresentationen yttrade, att det länge
inte kunde med visshet avgöras, huruvida majestätet nått
tillräckligt hög grad av vanvett, för att kunna anses till
regeringsgöromålen qbekväm! Vi skulle väl kunna ha nog
med en Karl XII och en Gustaf IV Adolf i vår historia,
synes det.
Ett degenererat furstehov är dessutom en pesthärd,
från vilken smittan lätt kan spridas vidare. Konungadömet
är inte bara en fara för sunda förnuftet, utan också för
en sund moral.
Den republikanska agitationen.
Det kan inte nekas för, att ju mer socialdemokratin
utvecklat sig, dess mer har den växt in i sig själv och
fördjupats Socialismen — och särskilt nu marxismen —
var för dess första anhängare ett av de fjärrblå mål, som
synes så nära, därför att ögat ej kan mäta vidderna som
ligger mellan utgångspunkten och synranden. Framtiden
syntes dem så gripbar och konkret, att samtiden nästan
alldeles sjönk undan för deras blickar, och i varie fall
bara betraktades som en ond, men nödvändig period att
genomlöpa. Med en viss rätt har man därför kunnat före-
brå marxisterna (om än ej marxismen) att hysa eskatologiska
föreställningar — om det nu överhuvudtaget är ett fel
och inte i stället en stor förtjänst att leva sig in i en
lyckligare tid, att komma från nuets krassa alldaglighet.
Men marxisterna har trängt närmare marxismens kärna,
ju mer insikten utbrett sig, att socialismen inte kan genom-
föras, utan att den genomför sig själv. Det vill säga,
att först när samhällets ekonomiska grundval har omge-
staltats tillräckligt, ett socialistiskt produktionssystem kan
bli verklighet, men att det då också blir verklighet, vare
sig folk önskar det eller inte.
Det var onekligen en viss självuppgivelse, på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
