Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
kebenarna. Oordningarna kulminerade i en formlig
batalj mellan Sverres »gäster» och hans »huskarlar»;
så kallades den andra och den tredje rangklassen af
konungens väpnade följe; den första och högsta klas-
sen utgjordes af »hirdmännen». Sedan lugnet blifvit
någorlunda återställdt, höll Sverre, som själf alltid var
mycket måttlig i mat och dryck, till sina män och
stadsfolket ett dundrande strafftal, som, om det ej
vore så långt, vore ganska intressant att meddela både
som ett af de allra äldsta nordiska »nykterhetsföre-
dragen» och för de primitiva nationalekonomiska åsik-
ter, det innehåller. Detta tal, som hölls år 1186, före-
kommer i slutet af den del af sagan, som abbot Karl
skref under sin vistelse i Norge och under konungens
egen uppsikt.
Sigurd brännare och Torlef bredskägg.
fter Jon kuflungs död förflöto några år (till 1193),
under hvilka Norge fick vara någorlunda i ro. Vis-
serligen uppträdde under tiden icke mindre än tre
upprorsflockar, hvar och en med sin föregifne konunga-
son i spetsen. Men de fingo blott ringa anslutning
i Viken, där de mestadels höllo till. Alla de tre floc-
karna besegrades af traktens egen befolkning med
liten eller ingen hjälp af de kungliga trupperna, och
alla tre pretendenterna miste lifvet. Deras personlig-
heter och öden saknade för öfrigt icke burleska drag,
hvilka kunna sägas utgöra en historiens parodi af det
G. Cederschiöld, Konung Sverre. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
