- Project Runeberg -  Kunskapslära /
91

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. IV. Om förnimmelserna, särskildt begreppen - Begreppen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91

griper klarheten, kan då ock indelningen sägas öfvergripa
definitionen. —

Begreppen äro, som angifvet, funktioner af medvetandets
själf-värksamhet. Men vid själfva begrepps bildningen utgår medvetandet
alltid från något eller några faktiskt gifna föremål eller
förhållanden, som det önskar bringa till logisk aktualitet.

Medvetandets tillvägagångssätt därvid består närmast i en
uppmärksamhetens mer eller mindre energiska koncentration på det
gifna, hvarom det vill vinna begreppsuppfattning. Medvetandet
ab-straherar då från sitt öfriga innehåll, hvars samtidiga påaktande
skulle splittra och försvaga eller, med ett ord, störa
uppmärksamheten. Sedan reflekterar det på det uppmärksammade föremålet.
Denna reflektion1, som tydligen utgör själfva hufvudrnomentet i den
begreppsbildande värksamheten, kan anses omfatta tvänne operationer,
dels ett omtänksamt utväljande och upptagande af föremålets
väsentliga bestämningar, dels ett dessas förehållande för medvetandet
genom en i viss mening sekundär uppmärksamhet på hvarje särskild
bestämning. Vid själfva samlandet och upptagandet af
begreppsbestämningarna kan intet annat rättesnöre än deras oupphäfbarhet,
resp. konstans såsom realbestämningar blifva det normerande. Att
hvarje föremål är till en viss grad variabelt är visserligen
obestridligt, men det kan å andra sidan icke förändras obegränsadt utan
att på en viss punkt fullständigt förlora den identitet med det till
undersökning upptagna objektet, som är erforderlig för att detta
skall förblifva det upptagna föremålet och icke ett annat. Conditio
sine qua non för begreppsbestämningen är därför att den, som sagdt,
är af en viss oupphäfbarhet, resp. konstans. Att för öfrigt
upptäcka just det hos saken konstanta är än lätt, än svårt. Att det
konstanta hos t. ex. kausaliteten är beroendesammanhanget ("die
Abhängigkeit") mellan vissa föregående och efterföljande led i ett
skeende är lätt att inse, då kausalitetsbegreppet i grunden icke är
till för något annat ändamål, än att bringa vår fordran på ett dy-

1 Om begreppen abstraktion och reflektion se Ueberivegs Logik, S. 138 ff: "Vor
Kant war die grammatische Construktion üblich: die gemeinsamen Merkmale
abstra-hiren. So sagte z. B. Lambert (N. Org., I, § 17): ’man abstrahirt die gemeinsamen
Merkmale von den eigenen, damit man jene besonders habe, welche sodann einen
abgezogenen, allgemeinen oder abstracten Begriff ausmachen’. Kant (Logik, herausg. von
Jäsche, S. 146) tadelte diesen Gebrauch und liess nur die Construction gelten: von
den ungleichartigen Vorstellungselementen abstrahiren (um auf die gleichartigen zu
reflectirén). Auf seine Autorität hin ist die letztere Construction die herrschende
geworden, die auch nicht wohl wieder aufgegeben werden kann" (ibid. 139). Stundom
skiljes mellan negativ och positiv abstraktion, den senare = reflektion. Jfr uttrycken
abstrahera från och abstrahera ur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free