Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 3. Sammanhang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
tionspunkterna i det formalsammanhang, medvetandet själft
stiftar, då det syntetiskt uppfattar dem såsom koexisterande inom
ramen för de mindre eller större konfigurationer, hvari den yttre
värkligheten låter sig på samma gång uppdelas och sammanfattas.
Förutom rumlig koexistens företer erfarenheten det
sammanhang, hvilket må betecknas som kvalitativ koexistens. Det är ett
faktum, att tingens kvaliteter sambestå, och själfva koexistensen
härvid framträder så mycket omisskänligare, som den i regeln låter
sig hänföras till ett och samma föremål.
En ny sida af det omedelbara erfarenhetssammanhanget
framträder i ^’c?skoexistensen eller simultaniteten. Det är tydligen
intet som hindrar, att tiden liksom appliceras till olika föremål och
deras förändringar och att dessa utskiftade tider sedan fattas såsom
samtidiga eller membra i en tid. Alla koexisterande ting och
kvaliteter äro i själfva värket samtidiga, och denna simultanitet är
en underform af sammanhang inom erfarenhetsvärlden lika
anmärkningsvärd som förut andragna former.
Successionssammanhang. Värkligheten — vi hålla oss alltjämt
till den omedelbart gifna yttre erfarenhetsvärlden — företer
suc-cessivitet under de båda formerna tidsföljd och händelseföljd
(skeende).
Tid är i själfva värket alltid tidsföljd och innebär likaledes
alltid ett sammanhang mellan det förflutna, nuet och det
kommande. Det sammanhang vidare en händelseföljd eller ett skeende
innebär förhåller sig till tidsföljden ungefär som rumlig koexistens
förhåller sig till simultanitet. Den senare kan nämligen betraktas
som en abstrakt bestämning hos koexistensen, och på motsvarande
sätt kan tidsföljden uppfattas som en sida hos händelseföljden.
Skeendet blir då det egentligt reella och tiden en abstraktion.
Dock är tid icke identisk med skeende, lika litet som en
komplex af kvaliteter är identisk med ett ting. Begreppet skeende
pointerar ett nytt attribut hos erfarenhets världen, hvilket närmast
hänför sig till grundfaktumet förändring. Men genom den egenart
förändringens faktum besitter och den öfverallt ingripande rol den
spelar, blir det nödvändigt att uppföra detta begrepp som en
särskild kategori. (S. 421). Förändringen innebär emellertid både
kontinuitet och diskretion. Och det är företrädesvis diskretionen
hos förändringen — detta att något mer eller mindre olika nytt,
något förut icke-existerande, insättes i aktualitetens värld i och
med hvarje förändring — som gör den senare till något specifikt.
Men genom det moment af kontinuitet, som förändringen innehåller,
blir denna bestämbar äfven som ett specialfall af sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
