- Project Runeberg -  Kunskapslära /
606

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XX. Empirisk totaluppfattning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

606

heterna genom att förutsätta ett växelförhållande icke blott mellan
de ändliga substanserna, utan ock mellan dessa och den oändliga. Ett
skeende kan dock icke förklaras annat än genom ett
kausalitetsförhållande, men denna sanning hänvisar icke så mycket på en
oändlig substans som icke mera på ett system af specialskeenden
(orsaker). Och försöket att på panteistiskt sätt degradera de
ändliga substanserna till alltigenom betingade och således äfven kausalt
osjälfständiga modifikationer af en enda substans har intet
teoretiskt stöd i den ändliga världen själf, utan måste betraktas
som ett utslag af en förhastad arkitektonisk tendens att göra den
spekulativa tankebyggnadens ornamentik öfverdrifvet enhetlig —
för att nu icke närmare afhandla det religiösa grundmotiv, som på
denna punkt så ofta inspelat och fört den abstrakta monismen öfver i
konkret personlighetsteologi. En regress från det osjälfständiga
och betingade till det själfbestående och genetiskt obetingade är
visserligen en tankenödvändighet, men då denna fordran
tillgodoses redan af den enklare filosofi, som antager ett ursprungligt
system af på samma gång substantiella och kausala faktorer såsom
fenomenvärldens tillräckliga underlag, så är denna hypotes redan ur
rent metodologisk synpunkt att föredraga framför den panteistiska,
resp. teologiska monismen. Den är försigtigare och mera i enlighet
med erfarenhetens hänvisningar. Ty om de analyser, till hvilka
fenomenen ideligen uppfordra, vittna om något, så är det visserligen
därom, att stort och smått, förändring och sammanhang alltid
förutsätta ett så att säga pluralt växelspel af samvärkande faktorer,
hvilket därför dock visst icke saknar enhet.

Att en af bestämda kausala substansfaktorer konstituerad
process kan bilda ett immanent enhetligt helt torde ej kunna förnekas.
För öfrigt synes intet hindra antagandet att substanselementen
inbördes äro kvalitativt lika, en likhet, som då bildar ännu ett
uttryck för värklighetens ursprungliga enhet. Lika litet möter tanken
om dessa elements icke blott formella koexistens, utan reella
samhörighet i egenskap af integrerande beståndsdelar i det hela något
hinder. Men man kan och bör skärpa värklighetens
enhetssammanhang än mer. Om allt, som händer och sker i världen, ur en viss
högsta syntetisk synpunkt egentligen utgör olika specialfall af ett
och samma totalskeende, så är det uppenbart att det senare måste
tänkas vara så att säga ursprungligt inriktadt i en bestämd bana
med en bestämd kurs. Som ett de laglösa tillfälligheternas kaos
hafva vi ingen anledning att föreställa oss världsprocessen. Entydig
bestämdhet, lagbundenhet och nödvändighet blifva fastmer
oupphäf-bara logiska symboler för världsprocessens gång. Här är ett en-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0622.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free