Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXI. Metafysisk transscendens. Kategorien väsen - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
617
skap. Och mer än en rätt och slätt faktisk sanningsuppfattning
behöfver här icke begäras.
Men det lyckliga läge, som för filosofien skulle medfört en
dylik väsensuppfattning, har i själfva värket aldrig inträdt.
Metafysiken är endast till sin uppgift och i idén den adekvata
sanningens disciplin. Nödvändigt är visserligen att skärpa
kunskapsbegreppet till ett sanningsbegrepp; nödvändigt är vidare att
etablera ett väsensbegrepp; men häraf följer icke att de uppgifter,
dessa båda idéer föresätta den mänskliga kunskapsvärksamheten,
äfven skola kunna realiseras. Sanningsbegreppet är det
ursprungliga kunskapsbegreppet. Sin praktiska motivation kan det anses
äga i nödvändigheten att taga hänsyn till värkligheten sådan den
är, sin teoretiska i medvetandets bundenhet vid den korrelativa
motsatsen mellan objekt och subjekt samt i intresset att öfvervinna
denna motsats genom att kunskapligt bemäktiga sig objektiviteten.
Denna sträfvan efter objektivt förnimmande leder till ett strängt
sanningsbegrepp, ty sedan värkligheten öfverhufvud fått intresse för
medvetandet såsom ett kunskapsföremål måste uppgiften närmast
blifva att uppfatta den såsom den är i sig eller i själfva sin
realitet, och detta mål kan strängt taget icke utan godtycke
suspenderas eller utbytas mot uppgiften att konstruera värkligheten
så, som den kunde vara. Emellertid kan man på goda grunder påstå,
att just en dylik förskjutning af kunskapsbegreppets egentliga kärna
försiggått inom de empiriska vetenskaperna. Denna är ock den
moderna uppfattningen af den mänskliga kunskapen, enligt
hvilken den vetenskapliga värksamheten visserligen har att hänföra
sig till och liksom operera mot objektiviteten, men icke för att komma
åt värkligheten "An sich", utan för att förklara eller rent af blott
"beskrifva" den yttre och inre erfarenhetens företeelser, hvarvid en
stark tendens gör sig gällande att antaga den
objektivitetsuppfattning såsom giltig, hvilken bäst tjänar den tillsträfvade förklaringen
och möjliggör den klaraste och mest orienterande inblicken i
fenomenen. Om den så accepterade uppfattningen är sann eller icke blir
därvid en fråga af sekundär betydelse. Naturligtvis har detta afprutande
på den stränga sanningsidéns fordringar haft sina tvingande
anledningar. Bland annat hafva rent metodologiska motiv medvärkat. Man
har följt grundsatsen att alldenstund de eller de metoderna visat
sig fruktbara och resultatrika, så böra de tillämpas med
genomgående konsekvens. Så äger det naturvetenskapliga
tillvägagångssätt, som konstruerar den yttre värkligheten rent mekaniskt
och naturalistiskt sitt grundmotiv i den omständigheten, att de
därvid använda kategorierna (ting, rum, rörelse, växelvärkan m. fi.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
