- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
90

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Utför Volga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Mikael Strogoff aktade sig derför att komma åt
någon. Under det han sålunda gick framåt ångbåtens
förstäf, hade han icke annat mål än att bekämpa sömnen
med en något längre promenad.

Härunder hade han kommit fram på fördäcket och
satte foten på trappan, som ledde upp till backen, då han
hörde samtal i närheten. Han stannade. Rösterna tycktes
komma från en grupp passagerare, insvepta i sjalar och
täcken, hvilka det var omöjligt att urskilja i nattens
dunkel. Men det hände stundom, då ångarens skorsten
midt i rökmolnen kröntes med rödaktiga flammor, att
gnistor tycktes fara genom gruppen, liksom om tusentals
paljetter plötsligt glänst till, träffade af en ljusstråle.

Mikael Strogoff ämnade gå vidare, då han tydligen
hörde vissa ord, uttalade på detta besynnerliga språk,
som redan hade nått hans öra under natten på
marknadsplatsen.

Instinktmessigt föll han på den tanken att lyssna.
Skyddad af skuggan från backen, kunde han icke blifva
sedd. Att se de samtalande var honom omöjligt. Han
måste alltså inskränka sig till att lyssna.

De första ord, man utbytte, voro icke af någon
vigt — åtminstone icke för honom —, men de gjorde
det för honom möjligt att tydligt igenkänna rösterna på
den man och qvinna, som han hört i Nischni-Novgorod.
Från detta ögonblick fördubblades hans uppmärksamhet.
Det var verkligen icke omöjligt, att dessa tsiganer, af
hvilkas samtal han uppsnappat obetydligt, nu utdrifna
jemte alla sina stamförvandter, befunno sig om bord på
Kaukasus.

Och det var en lycka för honom, att han lyssnade,
ty nu hörde han helt tydligt följande fråga och följande
svar, som gjordes på tartariska språket:

— Man säger, att en kurir afrest från Moskva till
Irkutsk?

— Man säger så, Sangarr, men antingen skall denne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free