- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
106

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. I tarantass dag och natt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Broder, och det säger du åt mig, som skulle
rest ensam, till och mëd, om det behöfts, till fots, för
att återfinna min far!

— Jag betviflar inte ditt mod, Nadia, men det ges
fysiska ansträngningar, som en qvinna inte kan uthärda.

— Jag skall uthärda dem, hvilka de än må vara,
— svarade den unga flickan. — Om du hör en klagan
slippa öfver mina läppar, så lemna mig och fortsätt din
resa ensam!

En halftimme senare voro tre posthästar, sedan
podaroschnan blifvit framvisad, spända för tarantassen.
Dessa djur, som voro betäckta med långt hår, liknade
björnar gående på alla fyra. De tillhörde den sibiriska
rasen, voro småväxta men lifliga.

Se här huru postiljonen, iemschiken, spänt för dem:
en, den största, sköts tillbaka mellan två långa skalmar,
i hvilkas främre ändar var fäst en träbåge, som kallas
duga och hvarvid hänga tofsar och bjellror; de två andra
hästarna voro helt enkelt ispända med linor, som gingo
till tarantassens fotsteg. För öfrigt nästan inga seltyg
och i stället för tömmar vanliga rep.

Hvarken Mikael Strogoff eller den unga liffländskan
medförde någon packning. Den hastighet, hvarmed den
enes resa borde ske, liksom den andras mer än
blygsamma tillgångar, hade förbjudit dem att belasta sig med
något resbagage. Under för handen varande
omständigheter var det en lycka, ty antingen skulle tarantassen
icke kunnat inrymma äfven packningen eller också skulle
de resande ej fått rum. Den var afsedd blott för två
personer utom iemschiken, hvilken håller sig qvar på sin
smala kuskbock endast genom ett underverk af
balanseringskonst.

Denne iemschik ombytes dessutom vid hvarje
skjutshåll. Den som körde tarantassen det första hållet var
sibirier liksom hans hästar och icke mindre raggig än
de, med långt, öfver pannan fyrkantigt klippt hår, hatt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free