- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
166

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Pligten framför allt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Strömmen, som uppåt floden bröts af en lång, från stranden
utskjutande udde, bildade här en hvirfvel, som färjan
passerade utan svårighet. Den framdrefs af färjkarlarna
med långa båtshakar, som de skötte med stor
skicklighet, men ju längre ut man kom, desto mer sänkte sig
flodbottnen, och snart återstod dem icke mer än spetsen
af båtshakarna att stödja axeln mot. Ändan af dessa
nådde icke mer än en fot öfver vattenytan, hvilket gjorde
det svårt och mödosamt att begagna dem med fördel.

Sittande i aktern af färjan, och allt jemt befarande
ett dröjsmål, betraktade Mikael Strogoff och Nadia med
en viss oro färjkarlarnas manöver.

— Gif akt! — ropade den ene af dem åt sin kamrat.

Detta rop föranleddes af den nya riktning, färjan
tagit med ytterlig hastighet. Färjan påverkades nu
nämligen direkt af strömmen och fördes skyndsamt utför
floden. Det gälde alltså att medelst en ändamålsenlig
användning af båtshakarna gifva den en sådan kosa, att
den skar floden snedt. Detta var också, hvad
färjkarlarna lyckades göra genom att sätta båtshaksspetsarna
i en rad af skåror, anbragta under relingen, och så
småningom närmade sig färjan högra flodstranden.

Man kunde med säkerhet beräkna, att färjan skulle
nå andra stranden fem eller sex verst nedom
embarkeringsplatsen, men det betydde, öfver hufvud taget,
ingenting, om blott menniskor och djur voro oskadda.

Dessutom betviflade icke de två färjkarlarna, hvilka
för öfrigt voro handfasta och sporrades genom löftet om
rundlig betalning, att denna svåra öfvergång af Irtisch
skulle lyckas.

Men de gjorde upp räkningen utan att taga i
betraktande en tilldragelse, som de icke kunde förutse, och
här vid lag kunde hvarken deras nit eller skicklighet
uträtta något.

Då färjan befann sig midt i strömfåran, på ungefär
lika afstånd från båda stränderna, och fördes utför floden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free