- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
255

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Slag för slag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skall aldrig aftvinga mig bekännelsen, att det var dig
jag såg i Omsk!

Marfa Strogoff skulle med ett enda ord kunnat
betala Nadia för all den unga flickans hängifvenhet mot
henne. Hon skulle kunnat säga Nadia, att hennes
följeslagare Nikolas Korpanoff eller, rättare, Mikael Strogoff
ej funnit döden i Irtischs vågor, emedan hon råkat
honom några dagar efter denna olyckshändelse, emedan
hon talat med honom!

Men hon hejdade sig, hon teg och inskränkte sig
till att säga:

— Hoppas, mitt barn! Olyckan skall ej alltid
förfölja dig! Du skall återse din far, det anar mig, och
kanske är den, som gaf dig namnet syster, inte död!
Gud kan inte tillstädja, att din modiga följeslagare
omkommit! Hoppas, min dotter, hoppas! Gör som jag!
Den sorg jag bär är ännu inte efter min son!

Sådan var nu Marfa Strogoffs och Nadias ställning
till hvarandra. Den gamla sibiriskan hade förstått allt,
och om också den unga flickan var okunnig om, att
hennes så lifligt saknade reskamrat ännu lefde, visste
hon dock, att den, som hon gjort till sin moder, var hans
moder, och hon tackade Gud, att Han förunnat henne
den glädjen att kunna ersätta den fångna modern den
son hon hade förlorat. Men hvad ingendera af dem
kunde veta, det var, att Mikael Strogoff, efter att hafva
blifvit tillfångatagen i Kolyvan, befann sig i samma
fångtransport som de, och att han jemte dem skulle föras
till Tomsk.

De fångar, Ivan Ogareff haft med sig, hade blifvit
förenade med dem, som emiren redan bevakade i det
tartariska lägret. Dessa olyckliga, ryssar och sibirier,
militärer och civila, utgjorde ett antal af några tusen,
och de bildade en kolonn, som hade en längd af flera
verst. Bland dem fans det sådana, som, emedan de
ansågos vara mera farliga, hade blifvit med handklofvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free