Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. En vän på landsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
natten mellan den 16 och 17 Augusti? Huru fann hon
den styrka, som erfordrades att uthärda en så lång
vandring? Huru kunde den stackars flickans af en
brådskande gång blödande fötter bära henne ända hit? Det
är nästan obegripligt. Men det är icke mindre sant, att
Mikael Strogoff och hon, tolf timmar efter sedan de
lemnat Tomsk, den följande dagens morgon uppnådde
köpingen Semilovskoje, sedan de tillryggalagt femtio verst.
Mikael Strogoff hade icke sagt ett enda ord. Det
var icke Nadia, som fattat hans hand, det var han, som
höll sin ledsagerskas under hela denna natt; men tack
vare denna hand, hvilken ledde honom blott derigenom,
att den då och då ryckte till, hade han gått med sin
vanliga gång.
Semilovskoje var nästan fullkomligt öfvergifvet.
Dess invånare hade af fruktan för tartarerna flytt till
provinsen Jeniseisk. Knappt två eller tre hus voro
ännu bebodda. Allt nyttigt och värdefullt som fans i
staden, hade blifvit bortfördt på kärror.
Nadia var emellertid tvungen att göra några
timmars halt här. De behöfde båda två föda och hvila.
Den unga flickan ledde alltså sin kamrat till slutet
af köpingen. Ett tomt hus, hvars port stod öppen,
syntes der. De gingo in. En dålig träbänk stod midt i
rummet i närheten af den för alla sibiriska bostäder
gemensamma höga jernugnen.
De satte sig på bänken.
Nadia betraktade nu noga sin blinda reskamrats
ansigte, och så som hon aldrig hittills hade betraktat
honom. Det låg mer än tacksamhet, mer än medömkan
i hennes blick. Om Mikael Strogoff hade kunnat se
henne, skulle han i denna vackra, tröstlösa blick hafva
läst uttrycket af en gränslös hängifvenhet och ömhet.
Den blindes ögonlock, hvilka gjorts röda af den
hvitglödgade klingan, betäckte till hälften hans
fullkomligt torra ögon. Hornhinnan var lindrigt veckad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
